Varför insåg man inte hur snygg man faktiskt var?
När man är mitt uppe i någonting så är det lätt hänt att man inte hinner uppfatta vad som faktiskt händer. Man hinner inte stanna upp, reflektera och insupa allt som faktiskt händer. Som många säger är det lätt att vara efterklok men jag tror mer på there are no regrets, only lessons.
Men en grej jag faktiskt kan ångra är att jag slutade blogga. Att jag slutade skriva. Pennan har alltid varit mitt vapen.
När jag bloggade aktivt för sisådär fem år sedan (var tog tiden vägen?) blev jag utnämnd till en av 30 kvinnliga bloggare som påverkar mest.
Om vi nu ska vara efterkloka och därmed bittra så kan jag ju passa på: (för sedan tillåter jag mig inte att vara det mer).
-Varför insåg man inte hur snygg man faktiskt var? Varför hade man fått för sig den sjuka idéen om att man var tjock? Och vad hade det gjort om jag nu var "tjock"?
Jag kan börja gråta när jag läser alla texter och dikter jag skrivit. Varför slutade jag att skriva? Jag insåg inte mitt egna potential när jag var mitt uppe i allt. Och jag lät idioter (ursäkta språket) trycka ner mig.
Det sägs att man ska sluta när man är på toppen. Jag antar att det var lite så jag kände när jag valde att sluta skriva. Sluta fläka ut mig på internet. Sluta blogga nästan varje dag. Men jag kan inte låta bli att undra hur mitt liv hade sett ut idag om jag fortsatt...
Kommentarer
Trackback