Vardagen flyter ihop i en enda stor röra...
Här ekar det tomt.
Väldigt tomt.
Skriver det mesta på Facebook istället. Har nog minst sagt blivit lite beroende. Och det är där jag publicerar det flest bilderna också.
Men det här är väl ungefär det som har hänt, sedan sist. Iaf i bildväg.
NI för utsäkta urkass kvalité på bilderna men de är fotade med mobilen.
Lagat smörgåstårta. Som för övrigt blev gaaaaaaaaaaalet god.
Tagit massvis av promenader med den här sötsaken.
Tittat i vackra, vackra kykor. Åh vad jag älskar kyrkor.
Har varit en sväng i fjällen också. Men det var ett tag sedan. Men har inte skrivit om det på bloggen. ÄLSKAR naturen. Dock var det -27 när bilden ovan togs. Liiiiiite i kallaste laget kanske.
Fred ut.
Det ska garanterat vår dotter heta
Estelle.
Så himla himla himla himla vackert namn.
Det enda som är lite synd med att vår lilla prinsessa ska heta detta namn är att jag alltid har älskat det. Jag har alltid velat att mina framtida döttrar (om jag får några) ska heta bland annat detta. Fasen, nu avslöjar jag mig. Men känns inte som att jag har något val.
Men mitt favoritnamn nr. 1 är ett namn som rimmar på detta. Som även manvän har godkänt ;-) Så det ska garanterat vår dotter heta... Även detta favoritnamn nr. 1 kommer från Frankrike. Om ni tänker efter kan ni nog lista ut det.
Estelle, Marielle och ******
Nu kommer säkert detta namn blir väldigt poppis. Och jag har en önskan om att mina framtida barn ska heta ganska ovanliga namn. Helst internationella.
Fler bilder från vårat nya kök
Andra "små" saker som vi gjort, som jag glömde att nämna tidigare är att måla elementen! Det är något som verkligen lyfter helheltsintrycket. Önskar att jag fotat elementen innan, man ser verkligen skillnad! Men ha tålamod, tror jag målade elementen 3-4 gånger.
Home is where your story begin
En sak som bidrog till all min inspiration är min kamera. Om vi säger såhär: jag har inte lagt in foton från kameran i datorn, sedan i julas. Illa!
Jag tänkte försöka fota hela lägenheten och visa er, steg för steg, hur vi har renoverat den. Vi har ju inte legat på latsidan med renoveringen direkt... Det känns som att vi alltid haft ett projekt på gång sedan vi köpte denna lägenhet i december 2010. Vet in om man ska ta det som något positivt eller negativt men vi får i alla fall mycket gjort ;-) Vi båda är nog väldigt rastlösa, gillar att renovera och att ha fint omkring oss.
Lite bakgrund till denna lägenhet då. Vi var länge på jakt efter en lägenhet när vi bestämde oss för att flytta ihop. Vet inte ens hur många lägenhetsvisningar vi varit på. Vi var på en visning av en annan lägenhet i detta område (mest för skojs skull eftersom det mesta låg över vår budget) Men då fick vi kontakt med hon som kom att bli vår blivande mäklare.
Detta ledde till att vi fick nys om denna (som vi bor i nu) som vi hittade på nätet till ett bra pris som var innanför vår budget. Vi ringde mäklaren och frågade om vi fick komma på visning innan den "riktiga". Visst fick vi det! Jag jobbade dock denna dag så jag kunde inte vara med.
Manvän kollade på lägenheten och la ett bud(!). Observera: jag hade endast sett bilder på lägenheten. Jag litade helt enkelt på mina andra hälft. Vi såg potentialen i denna. Även om det var mycket att renovera så var det mest ytan eftersom hela området byggdes 1991. Budet blev accepterat av säljaren som mest ville bli av med lägenheten, snabbt. Och vår lycka var total!
Apropå området så var det också en av anledningarna till att vi blev förtjusta i denna lägenhet. Det är lugnt och rofyllt. Ibland när vi sitter i köket och kollar ut mot gården så undrar vi vad folk gör, om de lever eftersom det är väldigt lugnt ;-)
Och om man kollar ut genom fönstret i sovrummet eller sitter på balkongen så ser man bara villor. Lägenheten är alltså insprängd mitt i ett villaområde. Like like like!
Men men. Det finns mycket att berätta. Men vi börjar med köket... 
Om vi säger såhär: jag känner knappt igen mig när jag kollar på gamla bilder av lägenheten. Detta är vad vi har gjort hittils med köket:
*Lagt nytt golv
*Köpt nya vitvaror; dvs diskmaskin (står i hålet till höger ni ser ovan) samt bytt ut kyl & frys.
*Bytt ut handtagen på luckorna
*Tapetserat om (usch och fy vilken hemsk tapet det var innan, som ni ser till höger!)
*Målat socklar
*Målat taket
*Bytt ut lamporna som ni ser i taket (hemska!) mot spotlights. Det var ett evigt letande att hitta spotlights som passade med måtten. Dvs så man kunde öppna luckorna.
*Vi har rivit ner allt kakel, satt ditt mosaik.
*Bytt bänkskiva, diskho och blandare.
Ja, det var nog det!
Så här ser det ut nu:
Drömmen är att så småningom sälja denna och gå med fet vinst ;-) För att kunna köpa en villa och kanske även renovera den? Den som lever får se...
Ingenting är omöjligt
Känner mig faktiskt otroligt inspirerad till att blogga. Igen! Hur många gånger har jag sagt detta? Hehe. Och sedan blir det bara pannkaka av allt... Men vi får se. Kanske om jag får tillbaks mina läsare ;-)
Men imponerande nog så är ni en tapper liten skala som tittar in här varje dag. Även om jag sviker er med min frånvaro...
Hursom, det hände något igårkväll. En våg av inspiration sköljdes över mig. Jag insåg liksom: att allt är möjligt! Inga drömmar är för stora. Det är bara jag som bestämmer hur mitt liv ska se ut och vad jag ska göra med det. Jag kan lyckas med det jag vill, bara jag kämpar tillräckligt mycket.
Kan tyckas väldigt logiskt men många gånger tycker jag man måste påminna sig själv om de mest logiska sakerna här i livet.
Därför gör jag det nu:
-Jag kan! Om jag bara vill och kämpar tillräckligt mycket. Ingenting är omöjligt.
2012-01-19
Men men. Kanske kommer min inspiration tillbaks när jag börjat plugga. Kanske inte.
Idag var jag på skolan och fotades samt hämtade ut lite intyg och papper. Är så himla himla taggad.
Fred ut
Fredag morgon
-Vilken måltid gillar ni bäst?
Den som lever får se!
Nedan följer en tillbaka-blick på det gågna året när det kommer till änglar. Mina älskade änglar...
(Eftersom jag inte kan ladda upp bilder från datorn, månad för månad, bilder som ej tidigare är publicerade, som jag hade tänkt.)
-Sa jag att jag älskar änglar?
Torsdagstankar
Tror vi ska satsa på internet "från väggen", vi är ju ett "com-hem-hus". Just nu surfar vi på ett mobilt bredband, vilket innebär att vi är två som delar på det och det inte går så snabbt.
Ikväll lagade jag en jättegod vegetarisk lasagne. Vi hade en middagsgäst som också uppskattade den väldigt mycket. Om manvän tycker om något, då är det gott ;) Han är minst sagt kräsen. Nu kommer han säkert bli sur på mig om han läser detta men han är faktiskt lite pipplig. Själv stoppar jag i mig det mesta, är inte ett dugg kräsen faktiskt, förutom när det kommer till svamp.
Jaja. Lasagne var det. En vegetarisk sådan! Försöker att äta så mycket vegetariskt som möjligt. Bättre för miljön och dessutom väldigt väldigt gott om man får till det.
Ps. Om ni undrar varför jag har en bild på en prinsesstårta så är det för att jag som sagt inte kan ladda upp fina bilder på lasagne, för internet fuckar!! Morr. Ds.
I Got A Woman
Nighty nighty
Men det driver mig till vansinne. Jaja. Värre hade det definitivt kunnat vara! Ni får hålla tillgodo med ett par från arkivet så länge...
Och här snackar vi verkligen arkivet. Riktigt gamla bilder.
Apropå arkivet så har jag så sjukt mycket bilder som jag aldrig publicerat. Som man ser på med lite andra ögon, nu. Som är så fina att jag nästan blir tårögd. Men när dom togs var det självklart något "fel" på dom.
Kommer mer imorn! Nu måste jag sova om jag ska orka kliva upp till jobbet imorn...
Om sanningen ska fram
Sitter & tittar tillbaks på hela år 2011. Vet inte riktigt vad jag höll på med januari - mars, i alla fall fotomässigt. Har bara ett tiotal bilder från dessa tre månader. Helt otroligt. Men om sanningen ska fram minns jag att jag inte kunde förmå mig att fota mig själv (eftersom jag tyckte jag var ful och fet). Fråga mig inte varför.
Nu i efterhand tittar jag tillbaks på fina bilder och vet inte riktigt vad jag hade fått för mig. Visst vägde jag mer än vad jag gör idag, men jag är fortfarande vacker. Det är föressten ett annat löfte. Att vara stolt över min kropp. Den är mitt tempel och der dyrbaraste jag äger.
Eftersom att jag varit så dålig på att blogga hela år 2011 tycker jag att varje månad är värd ett helt inlägg. Har så himla himla himla mycket fina bilder som jag vill visa er. Och som jag faktiskt är stolt över.
Vi börjar med att slå ihop januari - mars eftersom att jag tydligen inte fotade då. Jag och manvän flyttade i alla fall in i vårat första gemensamma boende. Vi hade bott tillsammans innan, men inte ägt tillsammans. Under denna tid hade jag och manvän fullt upp med att renovera vår lägenhet på all ledig tid. Vi målade om taken, tapetserade om alla rum, la nytt golv. Osv osv. Nedan följer de få bilder jag faktiskt hittade...
2012-01-02
Mitt år ser faktiskt riktigt lovande ut. Jag är lycklig och jag är nöjd med mina planer.
*Året kommer att börja med en resa till Funäsdalen i slutet av januari för underbar skidåkning. Det bästa av allt är att jag och manvän får sällskap av mycket goda vänner. Kan det bli bättre? -Nej jag tror inte det.
*Jag kommer att plugga mänskliga rättigheter. 15p på universitetet. Dessutom ligger skolan endast 10 minuters cykelväg från oss. Jag sa åt mig själv att inte krångla till det så mycket. Jag har en tendens att alltid välja "dom bästa" skolorna (iaf enligt statistiken). Gjorde så på gymnasiet. Men nu kände jag bara för att vara riktigt bekväm.
*Jag har världens bästa extrajobb. Jag gör en insatas för samhället och jag känner aldrig, någonsin, ångest när jag ska gå dit. (Som med många andra, tidigare jobb).
*Jag har köpt gymkort på Friskis & Svettis. Fick ett presentkort i julklapp av fina fina manvän. Efter att inte ha tränat ordentligt på nästan två år känner jag att det är dags att ta tag i detta på allvar.
*Mentalt och psykiskt ska jag bli bättre på att välja mina strider. Inte stressa upp mig i onödan. Fokusera på det jag faktiskt har; en familj som älskar mig, hälsa och ovanstående.
-Det här året har alla förutsättningar för att bli riktigt, riktigt bra. Som Marit Bergman säger -"This is the year".
Dessutom är livet så otroligt oförutsägbart, man vet aldrig vad som händer....
Man vet aldrig vad som händer!
Laddar inför ett nytt år
Så jag gick in i min klädkammare och tänkte att "wtf, jag har ju sjukt mycket kläder. Något måste jag hitta här inne..." Och det gjorde jag. Denna klänning har bara använts en gång tidigare. På nyår 2007/2008.
Och nu är första gången på länge som jag vågat prova den :-) Och jag kunde ha den!
Ur mitt arkiv...
"
En av de bästa böckerna jag läst, någonsin, är Marcus Birro Diktskola. Det är ingen vanlig novell om kärlek och naivt drömmande. Han ger idéer och tips vad man gör när man blir refuserad eller när man inte har några idéer, utan för att den sakens skull säga hur man ska och inte ska göra.
Det är nästan skrämmande hur mycket jag känner igen mig själv i denna bok. Stundtals känns det som att det är Mig han skriver om.
Jag är en fena på att analysera saker och ting. Marcus Birro hävdar att det är så vi författare fungerar. Vi analyserar.
En människa är inte bara en människa för mig, ett hus är inte bara ett hus för mig. En människa är så mycket mer än det du ser på utsidan. Hur ler hon? Lyser det i hennes ögon när hon ler eller är det ett påklistrat leende? Vem bor i det där idylliska röda huset med vita knutar? En lycklig familj med två barn, Volvo och hund eller det kanske rent utav är värsta hippien som fått för sig att köpa ett rött hus med vita knutar och leva Svenssonliv?
Jag iakttar, betraktar, observerar och bryter ner allt jag tar in genom min brun-gröna ögon. Därefter plockar jag ihop bitarna och skapar något nytt. Jag tolkar det jag ser och klär det i ord. Det är en typ av konst för mig. En konst som får mig att finna ro, lycka och känna kickar i vardagen. Alla behöver kickar i vardagen, som Marcus Birro skriver. En av mina kickar är analyserandet och skrivandet.
"
