FASHION JUNGLE

Galan igår var riktigt lyckad och det var kul att få representera företaget jag jobbar på. Dessutom satt jag bredvid massa intressanta människor, maten var jättegod och framföranden rörande. Var nära på att börja böla flera gånger men fick bita mig hårt i läppen eftersom att det fanns kameror till höger och vänster.



Vi satt på de vita stolarna.



Erik tatuerade in ett rosa band. Fint tycker jag. Och gissa hur mkt tjejer han kommer få tack vare detta? Många om jag får gissa ;)



Peter Jöback var där och sjöng en fin sång.



Även Bo Kaspers orkester sjöng en sång (till min stora glädje, jag gillar dem).

[Bilderna är lånade från denna blogg.]

Har precis anlänt till hotellet där jag ska bo. Hotell Elite plaza. Inte fy skam! Åh vad jag älskar att bo på hotell. Det är verkligen en vardagslyx... Nu ska jag hänga upp min fina klänning jag ska ha ikväll och sedan bege mig ut på stan för att strosa runt i Göteborg och eventuellt(?!) lite shopping.



Jag älskar dessa små söta kit man får på hotell.



Fint att man blundar bara för att man fotar. Ha ha.



Detta badrum skulle jag inte tacka nej till hemma...



Sängarna är så fint bäddade på hotell. Jag brukar iofs också alltid bädda min säng på exakt detta vis. Får ofta komplimanger för att jag bäddar min säng hemma fint ;)

...Redigerat ett par bilder i all tristess i rosa färger för att uppmärksamma och påminna er om att det faktiskt är en rosa månad. Alla borde uppmärksamma och göra något åt detta. Det är dags att sluta blunda och tro att saker ska lösa sig av sig självt...

Sitter på tåget påväg mot Gbg. Ikväll ska jag gå på Rosabandet galan med allt vad det innebär. Ska bli otroligt kul. Enda menet är att jag åker själv och inte känner en kotte. Men man lär nog känna någon! En snubbe som jobbar inom samma bolag som jag ska också gå. Varför jag åker på denna lilla trip är för att jag vann en tävling i global utveckling på jobbet. Läste ju trots allt fn-kunskap och en hel del internationellt på gymnasiet.

När jag kommer fram idag ska jag ägna mig åt mig själv. Shoppa och andas in Göteborg. Mysa på hotellet. Eventuellt (hoppas hoppas) träffa en gammal god vän.

Ha det så bra mina fina.

Bjuder på ett bildregn, sitter och kollar på gamla bilder. Nostalgi....




En av de första bilderna jag och Christoffer tog med varandra. Jag var så stolt. Hihi. Ville att den skulle finnas på datorn så jag fotade med min webcam. Usch vilket hemskt nagellack btw.  

... När du håller dina armar runt mig och håller lite extra hårt, drar mig till dig och säger "det är du och jag för alltid, okej?". Då smälter jag inombords och känner hur fjärilar letar sig ut i kroppens alla vener. När du läser mig och mina tankar med bara en blick och när du ser på mig som om jag vore den enda. När du ringer mig bara för att säga att du älskar mig och när du säger att jag och du är början på något nytt. När du blandar saft till mig, precis som jag vill ha den (med sugrör och massa is). När du pratar, när du stöttar, när du pussar, när du Alltid finns där. Du sätter hela min tillvaro i obalans genom dina fina kärlek som strömmar ur dig och in i mig. Aldrig har jag känt som jag känner med dig min fina riddare.

Du har visat mig vad riktig kärlek innebär. Och vet du vad det bästa är? Detta är bara början..

Idag har jag haft en finfin dag. Jag har träffat två vänner som står mig otroligt nära och som jag är oändligt tacksam att jag har i mitt liv. Detta är verkligen två människor jag litar på och som jag vet alltid kommer att finnas där för mig. Detta är två människor som man inte behöver hålla uppe skenet för. Man kan vara precis den man är och säga precis vad man känner. Har haft så otroligt ont i hjärtat idag. Men smärtan är lättare att bära när man är omgiven med människor som stått vid ens sida hela livet. Och det är okej att inte le konstant i deras närhet. Och det är okej att vara tyst ibland, nästintill skönt. Det kallar jag äkta vänskap.

Vi har druckit öl på en engelsk pub och käkat flottig (med god) mat som fick våra magar att bli stora som ballonger. Har även fyndat en ängeltavla som ni ser ovan.

Nu ska jag dyka ner i badet och koppla av. Bra balsam för själen...

...För idag ska jag hitta på hyss med denna unga dam. Vad hysen ska innebära har vi inte kommit fram till ännu. Men det kommer vi nog på snart! Det lutar mot Djurgårn. Kanske ett museum eller en fika eller nått. Puss på er fina

Vet inte om jag ska skratta eller gråta över det faktum att det är snö på marken just nu. I eftermiddags orkade jag iaf ta en promenad med min älskade F, hon får mig alltid att känna en sprudlande glädje över livet. Hopp. Och som att allt är möjligt. Jag vill göra allt, men ändå ingenting...

Hittade dessa fina kuddar senast vi var i Norrköping. Har fått en liten hang-up på "newport stilen". Tycker der är hur fint som helst. Apropå kuddarna; hur kan en flagga vara så vacker?

Jag kom självklart ut ur affären med en liten ängel.



Vi promenerade vidare. Kikade i affärer och skyltfönster. Jag måste erkänna att Riga var över min förväntan. Det är verkligen en pittoresk stad som påminner om Gamla stan. I alla fall av det man hann se under 7 timmar.





Jag har en fallenhet för illustrationer. Denna hittade jag vid ett café. Cool va?



Vi hittade en bedårande park..



I parken, vid ett räcke, precis vid en flod, hade människor (läs:kärlekspar) låst fast hänglås med deras namn ingraverade. Ibland stod även deras barn på låsen. Fint, tyckte vi.





Hur fint? Finns en massa hemlösa katter som strosar runt överallt.



Ha-ha. Ett misslyckat försök att ta en bild med självutlösaren. Det slutade med att polisen kom och muttrade surt om att vi inte fick fota nära en viss byggnad. En bild hann vi med iaf!

Därefter bar det iväg hem till Sverige igen. Det var allt för denna resa.

För ett par veckor sedan åkte jag och C till Riga. Jag gav honom det i födelsedagspresent i slutet av maj och just denna helg var vi båda lediga, så här är en liten bildserie:




Hytten var liten men fräsch och mysig. Maten var under all kritik. Vi åt på buffén. Aldrig igen! Inte ens köttbullar lyckades dom med. Hua. Men det ska vi inte tänka mer på nu. Fina var vi i alla fall under middagen (om jag får säga det själv). Därefter lyssnade vi på musik och drack drinkar.



Tidigt morgonen därpå vaknade vi i Riga. Åt en god(!) frukost på båten och klev iland.



Pussades lite..



Vi började sakta men säkert promenera från terminalen in mot "staden". Den var en underbar höstdag...



Jag försökte lära mitt stackars hjärta hur man fotar outfits på bästa sätt. Det gick väl sådär. HA-HA. (Sorry älsk!)



Sedan hittade jag en affär som fick mig att vilja dansa glädjedanser och sjunga sånger. Ja; namnet säger väl allt egentligen.



Ville plocka med mig ängeln hem som stod utanför affären. Innan jag hanns säga det högt sa C "nej älskling, en sån där kan du glömma när vi flyttar till ett hus och har tomt". Damn it......

FORTSÄTTNING FÖLJER.

Månaderna. Veckorna. Dagarna. Timmarna. Minuterna. Dom flyger förbi. Man hinner knappt blinka innan en dag är över. Det är så mycket "måsten" som ska göras och jag har nog fallit ner i det där vardagsträsket när man bara kör på som vanligt. Kör; ba kör, liksom.

Sitter i soffan och är helt slut. Bokstavligt talat. Mitt fina hjärta serverar mig saft (älskar fortfarande det fråga mig inte varför; hej-jag-är-fem-år-gammal). Han bäddar också in mig i en varm filt och lagar middag. Det blir currykyckling med ris. Gott gott!

Tillbaks till minuterna som går så fort. Min fråga är; är det värt det? Nej. Stressa inte i onödan. Man får inte glömma bort att stanna och andas. Glöm inte att andas, som jag ofta säger till mig själv.

Vann en VIP-biljett till Rosa bandet galan i GBG nästa vecka, så jag åker antagligen dit om jag hittar något sällskap. Ska bli riktigt kul. Då var även denna måndag räddad!

Från det ena till det andra; nedan bjuder jag på ett litet glädjeskutt från resan till Kenya för ett par månader sedan. Önskar att jag hade den energin just nu. Aja; lite mat gör nog susen!

Hej så länge.

IKEA kan sin sak. Jag har blivit väldigt insnöad på ramar på senaste. Vill gärna ha en vägg med massa ramar som bilden ovan. Åh, vad fint det är. Hade tänkt mig ramar i endast vitt men när jag ser att de blandat vitt OCH svart ovan så har jag börjat tänka om...

En av mina stora hemligheter i livet är att jag är otroligt rädd för att bli sårad. Så rädd att jag nästan vill såra mig själv, innan någon annan hinner före. Jag vet att det kan låta ganska knasigt, men så är det. Och jag vet faktiskt inte varför jag skriver om detta i min blogg, men någonstans inom känner jag att jag borde.

Kanske för att hjälpa någon annan där ute som känner på samma sätt.

Många gånger i livet har skrivandet hjälpt mig. När jag skriver ner mina tankar och kan se dem framför mig kan jag göra något åt dem. Då är tankarna blottade och det finns liksom ingen återvändo. Jag har alltid haft väldigt lätt att skriva ner mina känslor. Men otroligt svårt att verbalt uttrycka mina känslor.

Tidigare i mitt liv har jag gett mig in i saker och ting helhjärtat. Satsat allt och gett mig hän helt och hållet. Kört till max och gett allt jag har orkat. I alla lägen. Serverat mitt hjärta på ett silverfat för att sedan fått det krossat. På ett eller annat sätt. Av olika händelser och människor i livet som jag knappast kommer att gå in på här. Kanske någon gång i framtiden, kanske inte.  

Men man inser att det är också då man är som mest sårbar - när man ger allt.

Stundtals i livet har jag ifrågasatt och tänkt; jag kanske inte ska ge allt. Jag har levt i en grå bubbla och inte vågat ge av mig själv. Hållt inne på så mycket av mig själv.

Men nu känner jag ändå att: man måste våga för att vinna! Jag lever här och nu. Och jag har ingenting att förlora. Man vet aldrig hur morgondagen kommer att se ut...

GO GO GO! Nu kör vi. Lets kick som ass, life.