Det där med att vara en tänkare

Jag tänker väldigt mycket. Jag tänkte skriva att jag tänker alldeles för mycket. Men då får meningen genast en negativ klang. Och det vill jag inte att den ska ha. Om jag får bestämma är en tänkare något positivt. Detta betyder att man vågar stanna till, vända sig om, se sig omkring. Spekulera. Filosofera. Man är inte rädd för att göra misstag. Man är inte rädd för att trevandes leta runt bland alla tankar i huvudet.
Majoriteten av alla människor är rädda att måla in sig själva i ett hörn. De är rädda för var tankarna kan ta dom. Så därför låter dom bli. Dessa människor tänker aldrig efter. Jag ska aldrig säga aldrig; men jag hoppas innerligt att jag aldrig blir en av dom.

Eftersom att jag tänker mycket har detta även bidragit till att jag kommit fram till en massa saker. Det blir en hel del filosofi om livet. Senast för 5 minuter sedan när den bitande kylan kändes om värst tänkte jag på jordens undergång. (Tro det eller ej). Jag tänkte på vad naturen spelar oss ett spratt med att skifta klimat som andra byter underkläder. Nuförtiden tänker jag mycket på jordens undergång. Jag har en obehaglig känsla som säger att det kommer ske ganska snart.
När jag tänker dessa tankar leder det alltid till att jag tänker på mina nära och kära. Som jag älskar så högt. Jag tittar en extra gång på Han med stort H som får mitt hjärta att skutta. Jag kramar min vän en extra gång och jag ringer min familj. Jag tänker att livet är för kort för att bråka. Jag tänker på att det finaste vi har är kärleken. Kärleken till våra nära och kära.

Den är det absolut största vi har. Och den ska vi ta tillvara på. För livet är för kort och framförallt; för skört, för att inte leva i nuet och älska av hela hjärtat.

Ab imo pectore - Av hela mitt hjärta. Detta kommer alltid, oavsett vad, att vara min livssyn.




5e bilden: En gammal bild på dig själv.



Här har vi en gammal bild. Minst sagt. Det var en tid då mina nyckelben såg ut som två dörrhantag och man kunde spela harpa på mina revben. Nu är det andra tider! ;-)


4e bilden: En bild på en konstig tid i ditt liv.

 

Detta var en konstig tid. Konstig på ett bra sätt. Om inte annat var denna tid i mitt liv väldigt annorlunda. Jag bodde på en internatskola i Nairobi långt ifrån familj och vänner. Under mitt år där nere fick jag uppleva saker jag bara kunnat drömma om tidigare. Och jag fick de systrar jag aldrig tidigare fått; vänner för livet.


3e bilden: En bild på någon i din familj.



Min fina fina fina bror som jag älskar mer än något annat på denna jord. Denna människa har jag lurat med på en massa hyss och retat tills han fick dårdimpen på mig. Denna människa gör jag allt och lite till för. Jag är evigt tacksam att jag har fått äran att ha just Honom som bror.

2a bilden: En bild på dig själv.





1a bilden: Någon du umgås väldigt mycket med

Kanske inte helt förvånande väljer jag en bild på min manvän. ;-) Han är allt i ett. Min bästa vän och min pojkvän. Eftersom att vi bor ihop umgås vi ju en hel del. Eller när jag tänker efter... Räknas sova i varandras armar som umgås? Jag umgås nog mer med mina kollegor på jobbet. Men varken har jag, eller får publicera någon bild på.

30 dagar i bilder

Nu är det dags för en ny utmaning tycker jag! Bilder är ett fint sätt att uttrycka sig och jag anser att ni ser på tok för lite bilder som jag tagit i denna blogg.

1a bilden: Någon du umgås väldigt mycket med.
2a bilden: En bild på dig själv.
3e bilden: En bild på någon i din familj.
4e bilden: En bild på en konstig tid i ditt liv.
5e bilden: En gammal bild på dig själv.
6e bilden: En bild på dig och en vän du inte varit med på länge.
7e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.
8e bilden: En person som du saknar.
9e bilden: Någon i din släkt.
10e bilden: Någondu tycker är väldigt snäll.
11e bilden: En person du kan berätta allt för.
12e bilden: En bild på din vardag.
13e bilden: Du och någon klasskompis.
14e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.
15e bilden: En person som du vill vara med.
16e bilden: En bild på dig själv.
17e bilden: En ovanlig bild.
18e bilden: En bild på din fritid.
19e bilden: En person som är snygg.
20e bilden: En bild på dina närmaste.
21e bilden: En person som alltid ställer upp för dig.
22e bilden: En bild på en tid du saknar.
23e bilden: En bild från i somras.
24e bilden: En bild som gör dig glad.
25e bilden: En person som alltid gör dig glad.
26e bilden: Någon/några som du alltid har roligt med.
27e bilden: En bild som du alltid skrattar åt.
28e bilden: En tokig bild.
29e bilden: Den nyaste bilden på dig själv.
30e bilden: Någon du aldrig kommer släppa taget om.



Året som gått.




Höll du några av dina nyårslöften?
Jag ger sällan några nyårslöften och det gjorde jag inte inför 2010.

Blev någon av dina vänner föräldrar i år?
Nej.

Vilka länder besökte du?
Tunisien, Kenya och Riga.

Är det något du saknat år 2010 som du vill ha år 2011?
Jag har saknat min träning och framförallt; dansen. Det är definitivt något jag vill ha mer av 2011. Något annat jag saknat är mitt skrivande... Fick en impuls nyss att bygga vidare på mitt skrivande.

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Den 1a december 2010. Dagen då Han med stort H friade.

Vad var din största framgång 2010?
Att jag har vågat älska. Igen. Och att jag har börjat på nytt jobb.

Största misstaget?
There are no regrets, only lessons.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Sjuk; ja. Skadat mig; nej.

Bästa köpet?
Min sängram. Tidigare hade jag två 90sängar som stod tillsammans men nu är det en enda stooor säng.

Vad spenderade du mest pengar på?
Hrm. Vår resa till Kenya. Eller nej föressten! Vad dum jag är. Utan tvekan - min lägenhet. Köpte en lägenhet för första gången i mitt liv.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att få somna och vakna i Hans famn.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Detta år har varit en riktig bergodalbana. Minst sagt. Året började med en depression och slutade väldigt lyckligt. På många sätt har det varit ett ledsnare år jämfört med tidigare, samtidigt som det på andra sätt varit ett av mina lyckligaste år någonsin. Jag antar att lycka och olycka går hand i hand.  

Hur tillbringade du julen?
Med dom jag älskar mest.

Blev du kär i år?
Ja. Sådär fjärilar-i-magen-kär som man tror bara existerar i sagorna.

Favoritprogram på TV?
Utan att överdriva; jag kollar nästan aldrig på tv. Men måste nog säga arga snickaren om jag ska välja något.

Bästa boken du läste i år?


Bästa filmen du såg i år?
Jag passar. Är så dålig på att minnas både böcker och filmer. I alla fall namn. Men Candy är en återkommande favoritfilm.  

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Vaknade i manväns säng och fick de finaste presenterna någonsin. Allt var så fint. Senare på dagen firade jag med familjen. Åt princesstårta (som jag älskar) med världens största groda på.  

De bästa nya människorna du träffade?
Har träffat en hel drös med härliga människor via mitt nuvarande jobb som jag började i juni.

Högsta önskan just nu?
Att få leva ett långt, friskt och lyckligt liv. Hur tråkigt och simpelt det än låter så önskar jag mig inte något annat. Lycka innebär iofs otroligt mycket för mig och det skulle jag antagligen skulle kunna skriva en hel bok om; men kort och gott; min högsta önskan just nu är att få leva ett långt, friskt och lyckligt liv tillsammans med de människor jag älskar.




Dag 09 – Min tro



Jag är fatalist enda ut i fingerspetsarna. Jag tror att allt har en mening och att allt händer av en anledning. Jag har en ganska stark tro som jag kan luta mig tillbaka på när det stormar.
Jag tror på nuet och att jag tror på kärleken. Jag tror att kärleken övervinner allt. Den vinner alltid i längden. Även om det finns så mycket hat att jag får mardrömmar om nätterna. Jag tror på änglar och jag tror på att det finns en Gud.

Framförallt så tror jag att tro på något är oerhört viktigt.

Sen om man tror på Gud, fotboll, kläder, worldpeace, sig själv eller något helt annat; ja det spelar inte så stor roll. Huvudsaken är att man tror.

Dag 08 – Ett ögonblick



Eftersom att jag är inne i en stor kärleksbubbla just nu som ingen verkar kunna slå hål på så måste jag säga att det första jag tänker på när jag hör "ett ögonblick" är - när jag och min älskade förlovade oss. Min fästman. Bara ordet fästman gör mig så lycklig! Och tänk att jag är Hans fästmö nu...

Vi förlovade oss den 1a december (något som han planerat ganska länge men som jag inte hade den blekaste aning om). Men exakt hur det gick till väljer jag att behålla för mig själv. Det är verkligen något fint mellan två människor och ingenting som går att förklara eller sätta ord på. Inte för allmän beskådning iaf.

Hursom; de första dagarna kallade vi varandra fästö och fästman mest hela tiden. Bara för att vi kunde och för att det var så magiskt underbart att kalla varandra det.

Det var garanterat ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma. Dagen jag och min fästman förlovade oss. Aldrig någonsin.


VI ÄR FÖRLOVADE!

Mycket har hänt sedan sist jag var inne här och skrev en rad. Men det garanterat bästa: jag är förlovad! Men min fina drömprins. Det kan inte bli bättre....