Om så en skärva evighet
"Längtans hårda rep
Binder samman mina händer
I en bön om dig
Längtans hårda stenar
Skär i mina fötter
Där jag springer längs vattnet
Jag springer mot ett mål
Som jag tvivlar på ens existerar
Horisonten höll fast i solen
Eftermiddagen allt föll
Den tidiga våren var på igång
Och det regnade spillror
Skoningslösa gnistor
Över vår kärlek
Liljevit ånga
Tränger ut ur min mun
Där jag springer
Längtans vassa strån
Skär genom hela mitt inre
Där jag springer
Rädda mig!
Håll mig i din famn
Som ett nyfött barn
Låt mig vila
Och finna frid igen
Låt mig få röra dig
Om så en skärva evighet..."
Vad duktig du är :)
Wow, följde din metroblgg för x antal år sedan, kom å tänka på en dikt du skrivit på metrobloggen å googla den sen hamna jag här! När jag inte känner att jag orkar, tänker jag alltid på den fina dikten du skrev! Så slipar jag mina knivar å bestämmer vilka krig jag ska välja att kriga!
Ha det BÄST!