Det är två turer man alltid kommer ihåg: den första och den sista
Nummer 02 på listan: Min första kärlek.
Jag var ung och naiv när jag för första gången blev ordentligt kär. Vi blev tillsammans första gången vi träffades ensamma och sedan rullade det på i över 1 år. Det pirrade på ett sätt det aldrig gjort i magen och jag fick uppleva stunder jag aldrig varit med om tidigare. Jag var 15 år gammal när jag och min första kärlek blev tillsammans. Vi fick inget lyckligt slut tillsammans och jag var väldigt sårad när vi efter 1 år gjorde slut. När jag läser i min dagbok från dagen vi gjorde slut stod det såhär:
"De säger att allt börjar där det slutar… Faktum är att jag nog måste hålla med. Jag minns för nästan exakt ett år sedan när du och jag kysstes för första gången. Det var ute hos dig på Hasseludden, på samma ställe som igår. Förutom att det denna gång var den sista...
"Det är två turer man alltid kommer ihåg:" -Den första och den sista.
När jag satt i taxin på väg hem från dig och tänkte på vårat år föll det en och en annan tår. På radion spelades "En sång för alla dom.." -Som inte har någon att komma hem till -Som inte har någon att dela sin gläde och sorg med. osv osv. Inget kunde fylla denna tomhet jag kände, inget. Det finns så mycket minnen, så mycket kärlek att det är sjukt. Men ibland antar jag att man måste gå olika vägar, vara för dig själv... Och är det något jag tror på här i livet så är det ödet. Jag lämnar över det här till livet, låter framtiden visa vart allt ska ta vägen....."
Ändå ganska fint skrivet tycker jag. Och det speglar verkligen min livstro. Det jag hoppats på sedan jag upplevt kärlek för första gången; att ödet ska föra mig till den rätta mannen. (Som jag är övertygad att det har gjort nu av den enkla anledningen att jag känner det i hela kroppen). Men men. Min första kärlek var en fin sådan, med ett sorgligt slut (och det säger jag inte för att vi gjorde slut; allting tar slut för eller senare). Det säger jag för att han sårade mig på så fruktansvärt mycket. Men det är en annan historia.
Vi hade ett fint år och jag fick uppleva min första kärlek. Vi var bästa vänner samt pojkvän & flickvän.
Jag var ung och naiv när jag för första gången blev ordentligt kär. Vi blev tillsammans första gången vi träffades ensamma och sedan rullade det på i över 1 år. Det pirrade på ett sätt det aldrig gjort i magen och jag fick uppleva stunder jag aldrig varit med om tidigare. Jag var 15 år gammal när jag och min första kärlek blev tillsammans. Vi fick inget lyckligt slut tillsammans och jag var väldigt sårad när vi efter 1 år gjorde slut. När jag läser i min dagbok från dagen vi gjorde slut stod det såhär:
"De säger att allt börjar där det slutar… Faktum är att jag nog måste hålla med. Jag minns för nästan exakt ett år sedan när du och jag kysstes för första gången. Det var ute hos dig på Hasseludden, på samma ställe som igår. Förutom att det denna gång var den sista...
"Det är två turer man alltid kommer ihåg:" -Den första och den sista.
När jag satt i taxin på väg hem från dig och tänkte på vårat år föll det en och en annan tår. På radion spelades "En sång för alla dom.." -Som inte har någon att komma hem till -Som inte har någon att dela sin gläde och sorg med. osv osv. Inget kunde fylla denna tomhet jag kände, inget. Det finns så mycket minnen, så mycket kärlek att det är sjukt. Men ibland antar jag att man måste gå olika vägar, vara för dig själv... Och är det något jag tror på här i livet så är det ödet. Jag lämnar över det här till livet, låter framtiden visa vart allt ska ta vägen....."
Ändå ganska fint skrivet tycker jag. Och det speglar verkligen min livstro. Det jag hoppats på sedan jag upplevt kärlek för första gången; att ödet ska föra mig till den rätta mannen. (Som jag är övertygad att det har gjort nu av den enkla anledningen att jag känner det i hela kroppen). Men men. Min första kärlek var en fin sådan, med ett sorgligt slut (och det säger jag inte för att vi gjorde slut; allting tar slut för eller senare). Det säger jag för att han sårade mig på så fruktansvärt mycket. Men det är en annan historia.
Vi hade ett fint år och jag fick uppleva min första kärlek. Vi var bästa vänner samt pojkvän & flickvän.
Kommentarer
Trackback