ingå i ditt vårdslösa spel



När du frågade mig
om jag kunde ses den där soliga sommardagen tog du för givet att jag kunde. Du hade inte ens tänkt tanken att jag inte skulle ställa upp för dig. Som en fågel flyger du mycket högre än oss andra och när jag svarar dig med kall röst att jag inte har Tid för dig längre, faller du flera meter. Men du är fortfarande lite bättre än oss andra och bara för att det passar dig, så tar du för givet att det passar mig. Du skulle för allt i världen inte visa att jag berörde dig på ett sätt som ingen annan gjort tidigare den där soliga sommardagen när jag lät dig gå.

Men du glömde att lyssna på mig. Du glömde att lyfta på mina stenar och se vad som gömmer sig under. Löftet jag gav dig var aldrig att stå under någon. Löftet jag gav dig handlade inte om att följa dina nycker och att ingå i ditt vårdslösa spel. Det rörde något helt annat. Något fint. Något äkta. Som jag i min fantasi inbillat mig att vi hade tillsammans.

Hela himlen öppnade sig för mig den där soliga sommardagen och jag insåg, just då, att jag förtjänar hela himlen och mycket mer därtill.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback