Allt & inget

 
 
Nej men vad bra det går för mig och bloggandet då... Not.
 
Tänkt att ta bilder varje vecka på lilla magen men det går inte heller så bra. Väntar till RUL tänkte jag. 
 
Skriver dock en privat dagbok, vecka för vecka, vad som händer i kroppen & hur jag upplever det hela. 
 
Men flera uppdateringar kommer snart.
 
Nu ere heeeeeeeeeeeeeeeelg! 
 
              
 
 

Dagens tänkvärda


Daily life

 
Om ni vill ha mer frekvent uppdatering från mig borde ni lägga till "byjessjess" på Instagram. 
 
 
 

Året som gått - Första året sedan barnsben som jag inte varit utomlands

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Började läsa ett program på högskolan.
 
Höll du några av dina nyårslöften?
Hade inga nyårslöften inför detta år. Inför kommande år blir det att försöka leva mer i nuet och att hålla mina tre träningstillfällen i veckan. 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja.

Dog någon som stod dig nära?
Nej och det samma gäller för 2013 hoppas jag!

Vilka länder besökte du? 
Det slog mig precis att år 2012 är det första året sedan små barnsben som jag inte varit utomlands. Lustig känsla.  
 
 
 Är det något du saknat år 2012 som du vill ha år 2013?
Min träning. Har iofs gått en massa långa promenader hela året. Men nu menar jag riktig träning. Svettas, muskler och endorfiner! Började träna "på riktigt" i oktober och vill gärna fortsätta på detta spår... 

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
Hm... Inga speciella faktiskt.

Vad var din största framgång 2012?
Att komma in på den utbildning jag ville. 

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inga allvarliga grejer. Influensa för ett par veckor sedan med 40 graders feber. Det är väl det värsta. 

Bästa köpet?
Ny inredning till badrummet. Nytt stort handfat, massvis av förvaring i form av lådor och en gigantisk tvättkorg. Eller tvättkorgen är inbyggd i ett skåp med två hål i. Jättesmart! 
 
  

Vad spenderade du mest pengar på?
Ny kyl & frys.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Djur i min omgivning. Insåg detta år vilken helande effekt de kan ha. Speciellt hundar.
 
 

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om  2012?
Allt med Swedish house maffia. 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare. 
 
Hur tillbringade du julen?
Förra julen var vi hos manväns familj i Norrköping. I år stannar vi hemma i Stockholm, i alla fall över julafton och övriga dagar. Åker dit på minijul i morgon.

Blev du kär i år?
Jag blev mer kär detta år. Låter kanske som en klyscha men jag blir bara mer och mer kär för varje dag som går. 
 
  
 
Läste du någon bra bok under 2012?
Bitterfittan. En bok alla borde läsa som lever i ett förhållande. Män som kvinnor. 
 
Favoritprogram på TV?
Revenge. Utan tvekan. 

Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Underbar behandling på Sturebadet och en kaffebryggare. 

Något du önskade dig men inte fick?
Önskar mig sällan saker. Handlingar är värt så mycket mer. Eller en present som visar att man tänkt till. 

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Jobbade. Men fick en underbart fin bukett budad till jobbet och på kvällen firade jag med familjen. Hade även en buffé för mina vänner här. Vi åt massa mat, käkade tårta och spelade spel till långt in på småtimmarna. 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
There are no regrets, only lessons. 

Hur skulle du beskriva din stil år 2012?
Ganska tråkig om man jämför med tidigare år. I början av 2012 fick jag ett par jeans av manvän (han tycker att jag borde ha byxor oftare istället för "alla tråkiga mammatunikor"). Dessa jeans har använts flitigt men har tyvärr gått sönder nu. 
 
Vad fick dig att må bra?
Familjen, vännerna och djuren. 
 
 
De bästa nya människorna du träffade?
En hel del på jobbet, i skolan osv... 
 
 
 

Varför insåg man inte hur snygg man faktiskt var?

 
                  
 
 
När man är mitt uppe i någonting så är det lätt hänt att man inte hinner uppfatta vad som faktiskt händer. Man hinner inte stanna upp, reflektera och insupa allt som faktiskt händer. Som många säger är det lätt att vara efterklok men jag tror mer på there are no regrets, only lessons
 
Men en grej jag faktiskt kan ångra är att jag slutade blogga. Att jag slutade skriva. Pennan har alltid varit mitt vapen. 
 
När jag bloggade aktivt för sisådär fem år sedan (var tog tiden vägen?) blev jag utnämnd till en av 30 kvinnliga bloggare som påverkar mest. 
 
Om vi nu ska vara efterkloka och därmed bittra så kan jag ju passa på: (för sedan tillåter jag mig inte att vara det mer). 
-Varför insåg man inte hur snygg man faktiskt var? Varför hade man fått för sig den sjuka idéen om att man var tjock? Och vad hade det gjort om jag nu var "tjock"? 
Jag kan börja gråta när jag läser alla texter och dikter jag skrivit. Varför slutade jag att skriva? Jag insåg inte mitt egna potential när jag var mitt uppe i allt. Och jag lät idioter (ursäkta språket) trycka ner mig. 
 
Det sägs att man ska sluta när man är på toppen. Jag antar att det var lite så jag kände när jag valde att sluta skriva. Sluta fläka ut mig på internet. Sluta blogga nästan varje dag. Men jag kan inte låta bli att undra hur mitt liv hade sett ut idag om jag fortsatt...
 
 
 

Om mig

Jag har som sagt fastnat för det där med listor så vi kör en till! Det måste ju vara kul att titta tillbaks på i framtiden också... Tänker på när man i "yngre dar" skrev i sådana här "vänner-böcker" ni vet? Där man fyllde i allt möjligt. 
 

UTSEENDE

Jag är kortare än 175cm ~ Nej. 
Jag tycker att jag är ful ~ Ibland
Jag blir lätt brun ~ Mitt emellan. 
Jag skulle vilja att mitt hår var av en annan färg ~ Nej
Jag har vänner som aldrig har sett min naturliga hårfärg ~ Nja... 
Jag har en tatuering ~ Ja
Jag har haft tandställning ~ Nej
Jag har glasögon/linser ~ Nej
En helt okänd person har sagt att jag är snygg ~ Ja
Jag har mer än två piercingar ~ Nej
Jag har piercingar på andra ställen än i öronen ~ Nej
Jag har fräknar ~ Ja


FAMILJ
Jag har svurit åt mina föräldrar ~ Det har nog hänt. 
Jag har rymt hemifrån ~ Nej
Jag har blivit utslängd hemifrån ~ Nej
Mina biologiska föräldrar är ihop ~ Nej
Jag har ett syskon som är under ett år gammal ~ Nej
Jag vill ha barn nån dag ~ Ja
Jag har barn ~ Nej
Jag har mist ett barn ~ Nej

 

SKOLA/JOBB
Jag studerar ~ Ja
Jag jobbar ~ Ja
Jag har somnat i skolan/jobbet ~ Nej. Känner få med så mycket arbetsmoral som mig. (Klappar mig själv på axeln och skryter lite. Får man göra det i landet Lagom? ;-) 
Jag har missat mer än en vecka av skolan ~ Ja
Jag har stulit någonting från min skola/arbetsplats ~ Nej
Jag har fått sparken ~ Nej


SKAMLIGHETER
Jag börjar fortfarande gråta av Disney filmer ~ Kollar aldrig på Disney. Inte ens när jag var yngre(!)
Jag har pissat på mig av skratt ~ Nej
Jag har fört konstiga grisljud när jag skrattat ~ Såklart!
Jag har gråtit av skratt ~ Det har jag gjort.
Jag har limmat fast min hand i något ~ När man var liten? 
Jag har skrattat tills någon form av dricka har kommit ut ur näsan ~ Har aldrig hänt mig. 
Mina byxor har gått sönder på en offentlig plats ~ Inte vad jag minns. 

 

HÄLSA
Jag föddes med en sjukdom ~ Nej
Jag har fått stygn på ett öppet sår ~ Nej
Jag har brutit ett ben ~ Nej
Mina tonciller har tagits bort ~ Nej
Jag har suttit hos läkaren med en vän ~ Nej
Mina visdomständer har tagits bort ~ Nej
Jag har genomgått en allvarlig operation ~ Nej
Jag har haft vattkoppor ~ Ja
Jag har haft/har astma ~ Nej


RESANDE
Jag har åkt mer än 300km på en dag ~ Ja
Jag har flugit ~ Ja
Jag har varit i Ryssland ~ Nej
Jag har varit i Kina ~ Nej
Jag har varit i England ~ Ja
Jag har varit i Japan ~ Nej
Jag har varit i USA ~ Ja
Jag har varit i Afrika ~ Ja
Jag har varit i Asien ~ Nix

ERFARENHETER
Jag har tappat bort mig i min hemstad ~ Ja
Jag har sett en fallande stjärna ~ Nej. Men drömmer om det! 
Jag har önskat då jag sett en fallande stjärna ~ Nej
Jag har körkort ~ Ja. 
Jag har tryckt på alla knappar i en hiss ~ Ja
Jag har sparkat en kille mellan benen ~ Nej
Jag har hoppat fallskärm från ett flygplan ~ Nej
Jag har lekt sanning eller konsekvens ~ Ja
Jag har druckit en hel liter mjölk på en timme ~ Nej. 
Jag har krockat i en bil ~ Nej
Jag har medverkat i ett skådespel ~ Nej. 

 

 


Det största är att jag ska gifta mig. Och jag blir pirrig i magen bara av att tänka på det.

 

En liten lista. 

Nämn något som gjorde dig glad igår: Att avsluta dagen som jag alltid gör: middag med mitt hjärta. Prata igenom dagen och bara njuta av varandras sällskap. 


Vad gjorde du kl 08 i morse? Hade precis vaknat. 


Vad gjorde du för 15 min sedan? Pluggade. 


Det sista du sa högt? Vi hörs sedan. Jag älskar dig. 


Det senaste någon sa till dig: Jag ringer dig när jag slutat. Älskar dig! 


Vad har du druckit idag? Juice, vatten och kaffe. 


Vad var det senaste du åt? Lunch. En matlåda som jag hittade i frysen. Thai kycklinggryta med jordnötter. Mums! 


Vad var det senaste du köpte? En bok till skolan. 


Vad är det för färg på din ytterdörr? Vit. 


Vad är det för väder hos dig nu? Det ligger snö på backen?! Men solen skiner och löven lyser i alla tänkbara färger. Fint. Men kallt. Jag skulle nästan kunna ha på mig fingervantar inomhus. Så kalla är mina händer. 


Godaste glassmaken? Hallon-lakrits. 


Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Definitivt! 


Sover du tungt? Ja, väldigt tungt. 


Drömmer du mardrömmar? Ja. Väldigt ofta. Om saker som jag inte ens vill nämna här. 


Trivs du med ditt jobb? Ja, väldigt bra. Nu jobbar jag bara extra men jag skulle inte vilja ha ett annat jobb (även om jag fick.)


Favoritklädsel? Hmm... Varier ju min klädsel väldigt mycket. Men generellt sätt så gillar jag klänningar. Bekvämt och samtidigt snyggt! 


Favoritlåt just nu? Hang with me (akustisk verison) av Robyn. 


Vad ser du om du tittar till höger? Vårt kök. 


Vad gör dig glad just nu? 


Vad ska du göra härnäst? Plugga det sista och därefter ta helg. 


Höger el vänsterhänt? Både och. Skriver med höger men gör mycket annat som vänsterhänt. 


Humör just nu? Lite stressad inför allt som ska göras i skolan samt på hemmaplan. 


Favoritgodis? Lakrits! Utan tvekan. 


Kläder just nu? Svarta byxor, blommig tunika och svart kofta. 


Sommarplaner? Har så himla mycket fina planer för nästa sommar. Det största är att jag ska gifta mig. Och jag blir pirrig i magen bara av att tänka på det. 


Hur många kuddar sover du med? Fyra. Två till mig och två till manvän. 


Morgon eller nattmänniska? Definitivt en nattmänniska. Å andra sidan är jag väldigt anpassningsbar. Jobbade 06-15 varje dag i lite över ett år. Klev upp 04:30 varje morgon. Så allt handlar väl egentligen om vanan. Men får jag bestämma är jag uppe sent och tar sovmorgon! 


Vad är viktigast för dig? Att ha kärlek omkring mig. Att ha familj och vänner nära samt ha ett inre lugn. Att vara tillfreds. 


Är du kittlig? Nja inte direkt. 


Snarkar du? Inte vad jag vet om i alla fall. 


Stjärntecken? Vädur. 


Stökigt el välstädat? Föredrar välstädat. Önskar att sanningen alltid såg ut så men tyvärr har jag en tendens att stöda ner omkring mig. 


Vad längtar du mest efter just nu? Jag förespråkar egentligen att man ska leva i nuet men jag kan inte låta bli att längta sönder mig efter nästa sommar!!!! Gah. 


Jag hoppas verkligen att några är intresserade av att följa min väg tillbaka... Tillbaka till skrivandet.

 
Här var ett tag sedan jag var. När jag loggade in kände jag knappt igen mig. Men jag hoppas att jag lyckas publicera detta inlägg i alla fall.
 
Ikväll hittade jag en blogg om en 17-årig tjej som läser sitt andra år av gymnasiet på en svensk internatskola i Kenya. Och inte vilket internatskola som helst heller... Jag har nämligen själv gått där. Det sticker till i hjärtat av saknad när jag läser hennes blogg och jag kan inte låta bli att slungas tillbaka fyra år av mitt liv. Jag slungas tillbaka till tiden i Kenya, till mina vänner, till människorna som bodde där och livet vi levde. Lukterna, den röda sanden, volontärarbetet, all lyx... (Mitt i allt det fattiga)
 
Fyra år har gått sedan jag tog studenten. Fyra år. Fem år har gått sedan jag flyttade till Nairobi i hopp om att uppfylla mina drömmar om att jobba som volontär. Jag var en stark tjej men ändå så naiv och ibland klumpig. Klumpig på det sättet att jag uttryckte mig provocerande i bloggen jag drev. Men det hör väl tonåren till ;-)
 
Som sagt. Slungas tillbaka. Jag kunde inte låta bli att klicka mig in på min gamla blogg. Se på bilderna, läsa om hur jag kände och minnas vad vi gjorde. Minnas hur jag tänkte och vad jag drömde om. Minnas mina problem. Jag kan i alla fall konstatera att många uppskattade det jag skrev. Fick många kommentar varje dag. Kommentarer som då var vardagsmat för mig men som jag nu tittar tillbaka på med tårar bakom ögonlocken. Kommentarer om hur stark jag är, hur mycket jag påverkat någon eller hur fint jag faktiskt skriver. För fem år sedan var jag inte redo att ta åt mig av vad som faktiskt stod i kommentarerna. Jag ville ha uppmärksamhet samt bekräftelse. Och det fick jag. Jag sög åt mig av allt som en svamp. Men lät ingenting nå mig på djupet. Läste det, log och sedan släppte jag det. 
 
Idag gråter jag. Gråter av hur fina kommentarer alla läsare har skrivit till mig genom åren. Jag började trots allt blogga när det var väldigt nytt (december 2005) och har haft en hel del läsare genom åren. 
 
Jag skriver inte längre. Inte alls på samma sätt som förut. När jag drev min första blogg skrev jag mängder. Blogginlägg, dikter, dagboksinlägg och poesi. Nu skriver jag inget annat än inköpslistan till mataffären och när jag tar anteckningar från föreläsningarna i skolan.
 
Sorligt men sant. Men jag vet också att allt har sin tid. Och skrivandet hjälpte mig där och då. 

Även om jag känner mig otroligt ringrostig så har jag bestämt mig för att ge detta med bloggandet en chans igen. Kanske finns det en och annan som följer mig fortfarande. Kanske inte. Kanske hittar någon gammal läsare tillbaka till mig. Kanske lär jag mig att formulera mig igen. 

Jag har funderat fram och tillbaka. Tänkt tanken att jag inte vill exponera mig på internet för mycket men kommit fram till att jag visst vill det! Jag tänker absolut inte vara så personlig som jag varit många gånger genom åren men jag vill ändå mig del av historien. Med åren bryr man sig mindre om vad andra tycker och mer om vad man själv tycker och vill. Det är en skön känsla och en härlig insikt. 
 
-Jag gör detta för mig själv. Men jag hoppas verkligen att några är intresserade av att följa min väg tillbaka... Tillbaka till skrivandet. 
 
 

Den som lever får se!

Det känns så underbart bra med en nystart och nytt år. Det enda som inte känns bra med detta år är att världen påstås  ska gå under i december. Sådant är jag livrädd för och har stor respekt gentemot. Jag försöker till och med övertala manvän att ta semester denna speciella dag som inkaindianerna påstår att den ska gå under. Men men. Den som lever får se?

Nedan följer en tillbaka-blick på det gågna året när det kommer till änglar. Mina älskade änglar...

(Eftersom jag inte kan ladda upp bilder från datorn, månad för månad, bilder som ej tidigare är publicerade, som jag hade tänkt.)



















-Sa jag att jag älskar änglar?


I Got A Woman

Hittade även dessa bilder från arkivet. Vissa av dem är aldrig publicerade. Nu skrattar jag högt åt mig själv. Vilket idiot jag var! Jag tycker jag är riktigt snygg, om jag får säga det själv. Och det får jag! Önskar verkligen att mina armar nu kunde se ut som på översta fotot. Vältränade.







g


Om sanningen ska fram

Sitter & tittar tillbaks på hela år 2011. Vet inte riktigt vad jag höll på med januari - mars, i alla fall fotomässigt. Har bara ett tiotal bilder från dessa tre månader. Helt otroligt. Men om sanningen ska fram minns jag att jag inte kunde förmå mig att fota mig själv (eftersom jag tyckte jag var ful och fet). Fråga mig inte varför.

Nu i efterhand tittar jag tillbaks på fina bilder och vet inte riktigt vad jag hade fått för mig. Visst vägde jag mer än vad jag gör idag, men jag är fortfarande vacker. Det är föressten ett annat löfte. Att vara stolt över min kropp. Den är mitt tempel och der dyrbaraste jag äger.

Eftersom att jag varit så dålig på att blogga hela år 2011 tycker jag att varje månad är värd ett helt inlägg. Har så himla himla himla mycket fina bilder som jag vill visa er. Och som jag faktiskt är stolt över.

Vi börjar med att slå ihop januari - mars eftersom att jag tydligen inte fotade då. Jag och manvän flyttade i alla fall in i vårat första gemensamma boende. Vi hade bott tillsammans innan, men inte ägt tillsammans. Under denna tid hade jag och manvän fullt upp med att renovera vår lägenhet på all ledig tid. Vi målade om taken, tapetserade om alla rum, la nytt golv. Osv osv. Nedan följer de få bilder jag faktiskt hittade...






2012-01-02

Många säga att dom inte gillar nyårslöften. Men jag göra faktiskt det. Jag gillar tanken på möjligheten till något nytt. En nystart. Visserligen skulle man kunna se varje vecka, eller kanske till och med varje dag som en nystart... Men ändå.

Mitt år ser faktiskt riktigt lovande ut. Jag är lycklig och jag är nöjd med mina planer.

*Året kommer att börja med en resa till Funäsdalen i slutet av januari för underbar skidåkning. Det bästa av allt är att jag och manvän får sällskap av mycket goda vänner. Kan det bli bättre? -Nej jag tror inte det.

*Jag kommer att plugga mänskliga rättigheter. 15p på universitetet. Dessutom ligger skolan endast 10 minuters cykelväg från oss. Jag sa åt mig själv att inte krångla till det så mycket. Jag har en tendens att alltid välja "dom bästa" skolorna (iaf enligt statistiken). Gjorde så på gymnasiet. Men nu kände jag bara för att vara riktigt bekväm.

*Jag har världens bästa extrajobb. Jag gör en insatas för samhället och jag känner aldrig, någonsin, ångest när jag ska gå dit. (Som med många andra, tidigare jobb).

*Jag har köpt gymkort på Friskis & Svettis. Fick ett presentkort i julklapp av fina fina manvän. Efter att inte ha tränat ordentligt på nästan två år känner jag att det är dags att ta tag i detta på allvar.

*Mentalt och psykiskt ska jag bli bättre på att välja mina strider. Inte stressa upp mig i onödan. Fokusera på det jag faktiskt har; en familj som älskar mig, hälsa och ovanstående.

-Det här året har alla förutsättningar för att bli riktigt, riktigt bra. Som Marit Bergman säger -"This is the year".

Dessutom är livet så otroligt oförutsägbart, man vet aldrig vad som händer....

Man vet aldrig vad som händer!

Ur mitt arkiv...

För ungefär fyra år sedan skrev jag texten nedan om en av mina kickar. Var försvinner all tid? Hur gick fyra år så fort? Var har min skrivarglädje tagit vägen?

"

En av de bästa böckerna jag läst, någonsin, är Marcus Birro Diktskola. Det är ingen vanlig novell om kärlek och naivt drömmande. Han ger idéer och tips vad man gör när man blir refuserad eller när man inte har några idéer, utan för att den sakens skull säga hur man ska och inte ska göra.

 

Det är nästan skrämmande hur mycket jag känner igen mig själv i denna bok. Stundtals känns det som att det är Mig han skriver om.

 

Jag är en fena på att analysera saker och ting. Marcus Birro hävdar att det är så vi författare fungerar. Vi analyserar.

 

En människa är inte bara en människa för mig, ett hus är inte bara ett hus för mig. En människa är så mycket mer än det du ser på utsidan. Hur ler hon? Lyser det i hennes ögon när hon ler eller är det ett påklistrat leende? Vem bor i det där idylliska röda huset med vita knutar? En lycklig familj med två barn, Volvo och hund eller det kanske rent utav är värsta hippien som fått för sig att köpa ett rött hus med vita knutar och leva Svenssonliv?

 

Jag iakttar, betraktar, observerar och bryter ner allt jag tar in genom min brun-gröna ögon. Därefter plockar jag ihop bitarna och skapar något nytt. Jag tolkar det jag ser och klär det i ord. Det är en typ av konst för mig. En konst som får mig att finna ro, lycka och känna kickar i vardagen. Alla behöver kickar i vardagen, som Marcus Birro skriver. En av mina kickar är analyserandet och skrivandet.

 "


HON

Hon är kvinnan som gett mig livet

Hon är kvinnan som är där för mig vad som än händer

Hon är den som Alltid stöttar mig

Hon är den som gått igenom svåra saker

Och kommit ut på andra sidan starkare än någonsin

Hon är den som är där för mig

Oavsett vad jag gör

Hon är den som har funnits där så länge jag kan minnas

Hon är den livet inte skulle bli detsamma utan

-Hon är min mamma.



Dikten är skriven, och bilden är tagen för ungefär 3 år sedan.


Urinvägsinfektion utan dess like

Fy farao.

Ledsen att jag inte bloggat på ett tag.

Men.....

Jag har vaknat nu två nätter i rad och haft så sanslöst j-ä-v-l-a (ursäkta språket) ONT!

Fy farao.

Jag önskar INGEN denna smärta.

Jag har ringt vårdguiden för första gången i mitt liv (jag klagar inte i onödan)

Jag har varit hos läkaren. Besöket tog mindre än en minut. (Hrm?!)

Och medicinen verkar ju uppenbarligen inte hjälpa......................


OM någon har tips på hur man minskar smärtan, speciella kurer eller liknande, får ni mer än gärna dela med er för snart börjar jag klättra på väggarna!!!


Jag känner mig ganska bitter...

...Över det faktum att jag loggade in på "Bloglovin" och såg att det fanns cirka 10(!) andra bloggar som hette något med Fashionjungle.

När jag startade denna blogg var jag den enda(!) sökträffen på Google när man skrev "Fashionjungle".

Jag har ju bloggat sedan december 2005, när jag valde att gå tillbaks till blogg.se funderade jag länge på namn. Kom till slut på Fashionjungle, just för att jag ville kunna bygga något på detta namn. Köpa en com-adress bland annat. Dvs fashionjungle.com

-Tror ni den adressen är ledig nu? Nixpix.

Önskar att man kunde ta "patent" på namn.


Om att vara chef. Om att leda.

Efter drygt tre år i arbetslivet har jag lärt mig ett och annat. Jag trodde aldrig, i min vildaste fantasi, att jag skulle lära mig så mycket på ynka 3 år.

Jag har lärt mig hur tufft det är ute på arbetsmarknaden men också hur mycket man kan utvecklas om man bara vill. Allt handlar egentligen om vilja. Och att vara riktigt envis. Många gånger vill jag göra något ännu mer om folk i min omgivning säger ”det där kan du inte du göra” eller ”du får aldrig ett sådant bra jobb”.

När det kommer till ledarskap har jag lärt mig att en av de främsta framgångsfaktorerna på ett företag är ledarskapet. Chefen måste agera på ett sätt som motiverar medarbetarna. Detta går inte att komma ifrån.

Av respekt och moral till mina tidigare arbetsgivare kommer jag inte att name-dropa några företag här. Jag skriver bara av erfarenhet.

Personligen har jag inte mer chefserfarenhet än att jag fick hoppa in som kassachef på mitt första jobb. Men man lär sig mer än vad man tror genom att bara observera ens chefer som medarbetare.

En annan sak jag lärt mig och som jag ofta saknat på mina arbetsplatser är tydligt ledarskap. Förtroendeingivande chefer med järnhand som ger tydliga signaler.

Ett par punkter som jag anser vara viktiga som chef:

*Att våga ta obekväma beslut, i rätt tid. Det är inte rättvist att låta medarbetarna vänta på väsentliga och rent utav livsavgörande besked. Ibland måste man låta dom vänta, självklart, men då är det viktigt att man säger ”du får besked om senast en vecka”. Och sedan håller man som chef det. Annars försvinner ens förtroende som chef ganska snabbt. Utan förtroende = oengagerade medarbetare = dålig organisation.

*Inte lova för mycket. Vara ärlig. Köra med ”raka puckar”. Tro det eller ej; men de flesta uppskattar ärlighet. Även om verkligheten ibland gör ont, så är det faktiskt så att ärlighet varar längst.

*Inte döma. Som chef måste man verkligen vara diplomatisk. Man måste se saker ur fler synvinklar. Att uppmärksamma och observera, men absolut inte döma.

*Think outside the box. Snälla chefer där ute, om ni känner att era medarbetare börjar tappa motivationen. Gör något annorlunda. Sätt på en bra film istället för att jobba första timmarna av dagen. Eller bjud ut dina anställda på middag. Bara fantasin sätter gränser!

*Och sist, men absolut inte minst: att förstå och lyssna på sina anställda. Detta är kanske rent utav den viktigaste punkten. Med lyssna menar jag att man aldrig förnedrar eller på något sätt pratar bort en åsikt som någon medarbetare har. Alla har rätt till sin åsikt. Man måste ta alla åsikter på största allvar.

Man ska som chef lyssna på sina anställda även om ens personliga åsikt kanske är att personen i fråga snackar goja. Som chef kanske man inte ser samma problem som medarbetarna ser. Men om en medarbetare väljer att öppna sig, berätta hur den känner och tycker, så ska detta uppskattas. Detta ska tas emot av öppna armar och bemötas på ett diplomatiskt sätt. (Som sagt, alla kan inte ha samma åsikt men man kan i alla fall, som chef, låtsas som att man lyssnar och förstår).

Jag må vara naiv men jag tror stenhårt på detta.

Efter mina erfarenheter i livet, inte bara ute i arbetslivet, så är jag övertygad om att jag har en förmåga att läsa människor och kunna ta till mig olika slags människor.

Jag ser mig själv som chef i framtiden. Antingen över mig själv i ett eget företag, eller som jag helst ser det; chef över ett par medarbetare. Jag är helt övertygad om att jag en vacker dag kommer att vara chef.  


May angels lead you in

Ibland behöver man lite upp-piggande inspiration :-) Änglar har hjälpt mig många, många gånger.




En lista. Saker ni inte visste om mig.

Favorit…

plagg: hmm... Svårt val. Jag måste nog säga min höstjacka. Den har jag på mig ganska ofta. Och varje gång, och då menar jag verkligen varje gång jag har på mig denna jacka så berömmer en främling min jacka. Blir lika glad varje gång! 



låt: Jag är ju en hopplös peridare. Gillar en låt extremt mycket. Lyssnar sönder den. Just nu Moa Lignells alldeles egna låt.


fik: Svårt. Fikar nästan aldrig längre. Finns en pärla, men den vill jag inte avslöja. Fiket ligger i en gammal våning med kristallkronor och högt i tak. Besöks visserligen till 97% av pensionärer, men jag är ju lite sådan, så jag passar in där ;-)

klubb: Ännu en svår fråga. Känns som mitt liv på Stureplan är ett minne blått eftersom jag knappt kan nämna en existerande klubb i Stockholms nattliv, men jag har haft många roliga kvällar på Sturecompagniet.

(fråga mig inte varför jag ser så sur ut)

artist/band:
Melissa Horn.


man: Christoffer. Utan tvekan. Enklaste frågan hittills!!


kvinna:
Mamma.

djur:
Kanin.

inredning:
Romantiskt, vitt, personligt (mycket foton i fina ramar). Färgglada klickar, kristallkronor och en massa massa blommor. Ungefär så vill jag ha det.

Jag hatar: Hata är ett starkt ord. Försöker att inte använda det.

Jag älskar: Älska däremot älskar jag att göra. Älskar därmed ganska mycket.

Jag brinner för:
Mitt liv. Att lyckas.

Jag kan dö för:
Min familj.

Jag trodde aldrig: Att jag skulle hitta mannen i mitt liv vid 20-års ålder.

Jag vill tro:
på ödet. Att allt har en mening.

Jag hoppas:
att jag får leva ett långt friskt liv tillsammans med människor jag älskar.

Svart/vitt
Fest/Hemmakväll
Fisk
/kött
Bohemiskt/ljust o fräscht
alkohol/alkoholfritt
kladdkaka/morotskaka
chips/godis

Bästa…

ligget: med någon man älskar av hela sitt hjärta.
festivalen: peace and love
bilden: gillar denna bild väldigt väldigt mycket som jag tog på manvän när vi precis hade träffats. Bilden har faktiskt varit med i en fotoutställning på Fotografiska (skryter lite).



tidningsomslaget: Elle brukar aldrig misslyckas med sina omslag.
skivan: Säg ingenting till mig med Melissa Horn.
lägenheten: vår nuvarande.
julen: jag är inget stort fan av julen, men alla jular när man var mindre var självklart fyllda av glädje och förväntan.
sommaren: sommaren 2007. Med andra ord sommaren när jag flyttade till Nairobi, Kenya.
hösten: denna höst år 2011. Första hösten på länge jag verkligen njutit. Dessutom var det denna höst jag valde att välja en annan stig i livet. Mycket nöjd med mitt val.
resan: Samma som bästa sommaren.

När jag var 16 ville jag: aldrig riktigt vara "som alla andra". Mina vänner började i gymnasiet i samma förort som jag är uppvuxen i, men jag kände starkt att jag var tvungen att komma bort därifrån. När jag var 16 hade jag himla mycket ambitioner för att vara just, bara, sexton.

När jag var 20 hade jag precis:
sagt upp mig på Mc Donald's, pluggat klart min modekurs på universitetet och tappat allt hopp om killar och kärlek. Hann även med att spendera våren i London.


Jag till höger som 20-åring.

När jag var 10 fick jag: reda på att hela min familj skulle flytta utomlands. Närmare bestämt till Brasilien. Min värld rasade sammans en aning när jag tänkte på att jag skulle flytta ifrån mina vänner. Men med facit i hand var det värt det.

När jag var 25 åkte jag:
det återstår att se.. är ju inte 25!
När jag var 30 ville jag:

Jag kommer aldrig:
att sluta följa mitt hjärta och min starka intuition

Jag kommer alltid: att vara tatuerad.


Förändringen... Från långt blont hår till kort brunhårig page

Det är väldigt kul att titta tillbaks på gamla bilder. Ibland känner jag faktiskt inte ens igen mig själv. Jag är en fena på att "byta utseende", dvs tona håret, klippa mig, sminka mig på olika sätt osv.

April 2010:



Rödhårig och lugg. Minns att jag denna månad klippte mig hos Tony & Guy, men var ej nöjd med resultatet så när jag kom hem klippte jag lugg själv(!).

Maj 2010:



Luggen har växt ut så pass mycket att jag ej har den framme längre, trivdes för övrigt inte i lugg speciellt mycket. Håret har jag tonat brunt.

Juni 2010:



Min brors student. Jag har ej gjort så mycket med håret, därav börjar det bruna gå ur och istället gå mot det rödare hållet igen...

Juli 2010:



Vääldigt rött. Åh. Saknar faktiskt mitt långa hår lite när jag ser detta...

Augusti 2010:



Jag är brunare och håret är ännu mer sommarblekt.

September 2010:



Vi hade en underbar semester i Kenya och jag passade på att sätta in löshår plus fläta håret. Detta tog ungefär en hel dag. (Till manväns besvikelse, hehe). Man kan inte klandra mig för att inte våga iaf! Vet inte om håret passade in sådär jättebra på mitt dåvarande bankjobb, men jag trivdes i det...

Oktober 2010:



Har tagit ur flätorna och gått mot det brunare hållet igen.. Höst höst höst.

November 2010:



Fortfarande brunhårig. Tror även jag klippte topparna här. (Vad små vi ser ut btw! Haha åh.)

December 2010:



Bestämde mig för att go "all in" med det bruna. Är ju nästan svarthårig här.. Men jag trivdes väldigt bra i denna hårfärg! Matchar manväns perfekt också ;) Här var vi för övrigt nyförlovade...



2011 kommer i ett annat inlägg!


Tidigare inlägg