FASHION JUNGLE

Den finns en utställning som pågår just nu. Och den vill jag hemskt gärna se. Note to myself: ta dig tid till det i veckan.

Idag hade jag tänkt att shoppa på NK. Men tji fick jag. NK har tydligen också ledigt över midsommar. Till min stora besvikelse. Istället fotade jag skyltfönstrena.

Har ni någonsin känt att ni måste vara välsignade av Gud? Att lyckokänslor letar sig ut i kroppens alla vener och att det bubblar av lycka i kroppen. Precis så har jag känt denna helg. Min fina fina bästa vän har kommit hem från London efter x antal månader där och jag har varit omgivet med mina alldra käraste. Jag har dansat på moln ohc undrat gång på gång om man kan vara såhär lycklig. Ja, jag måste vara välsignad av Gud. Jag är välsignad. Definitivt. Bättre kan det inte bli...

Jag vet verkligen inte var jag ska börja eller hur jag ska formulera mig så koncist och genomtänkt som möjligt. Det jag vill skriva om är kärlek. Kärlek i dess alla former. Och egentligen finns det väl inte ett genomtänkt sätt att skriva om kärlek på. Så därför blir det nog bara lite ordbajs rakt från hjärtat nu. Eftersom att jag sedan barnsben har haft svårt för att stava kan ni få leva med ett och annat stavfel. (Behandlar vanligtvis alltid mina texter i Word men jag har ej tillgång till det nu). Hursom; kärlek.

Om jag ville skulle jag antagligen kunna skriva en hel bok i ämnet. Inte för att jag är en expert på kärlek eller så. Men för att jag känner så oerhört mycket kärlek. Och för att jag har gjort det i stora delar av mitt liv. Kärlek som har fått min kropp att bubbla av lycka och kärlek som fått mitt bröst att ila av smärta. Kärlek som fått mig att flyga ett par meter över marken och som fått mig att njuta av välbehag. Kärlek som fått mig att känna saker som jag inte ens visste att jag kunde känna och kärlek som tagit mig till ställen jag aldrig varit på förr. Kärlek som fått mig att rysa vid minsta beröring och kärlek som fått mig att Känna.

När jag på något sätt kommer i kontakt med Äkta kärlek blir jag så oerhört sentimental. Jag vill fälla en glädjetår när jag inser att kärleken verkligen är det största vi har och att kärleken, faktiskt, övervinner Allt. Ingen har väl undgått det kungliga bröllopet som ägde rum igår och allt vad det för med sig. Kärleksyra över hela landet. Och bubblande lyckokänslor i hela min kropp. Jag blir påmind om att äkta kärlek finns när jag ser kronprinsessan Viktoria och prins Daniel.

I delar av mitt liv har jag tvivlat på kärleken och tyckt att det är ett naivt påhitt för att vi ska överleva. Men på senare tid har jag insett att kärleken är oundviklig. Den är den största delen av livet och den är nödvändig för att överleva.

Länge leve kärleken....

Denna internetshop säljer så otroligt vackra smycken. In och kolla med er!

Ska göra denna vackra (om jag får säga det själv) bild till en canvas tavla tänkte jag. Så att jag minns mitt vackra sovrum när jag flyttar.

Mellan fingret och tummen; den där känslan. Den där känslan som inte går att ta på. Men som man känner i kroppens alla vener.

När du frågade mig om jag kunde ses den där soliga sommardagen tog du för givet att jag kunde. Du hade inte ens tänkt tanken att jag inte skulle ställa upp för dig. Som en fågel flyger du mycket högre än oss andra och när jag svarar dig med kall röst att jag inte har Tid för dig längre, faller du flera meter. Men du är fortfarande lite bättre än oss andra och bara för att det passar dig, så tar du för givet att det passar mig. Du skulle för allt i världen inte visa att jag berörde dig på ett sätt som ingen annan gjort tidigare den där soliga sommardagen när jag lät dig gå.

Men du glömde att lyssna på mig. Du glömde att lyfta på mina stenar och se vad som gömmer sig under. Löftet jag gav dig var aldrig att stå under någon. Löftet jag gav dig handlade inte om att följa dina nycker och att ingå i ditt vårdslösa spel. Det rörde något helt annat. Något fint. Något äkta. Som jag i min fantasi inbillat mig att vi hade tillsammans.

Hela himlen öppnade sig för mig den där soliga sommardagen och jag insåg, just då, att jag förtjänar hela himlen och mycket mer därtill.

Jag är vid ett vägskäl i livet. Ett underbart vägskäl. Det är mycket som händer i mitt liv, men det känns som att allt är påväg i rätt riktning. (Peppar, peppar). Jag har börjat på nytt jobb idag och jag planerar att flytta under sommaren. Dessutom flyttar min bästa vem hem till Sverige om lite mer än en vecka. Woho! Det ler vi för idag...

Kära elev i avgångsklassen,

Använd solkräm. Fick jag bara ge dig ett ord på vägen skulle det var solkräm. De långsiktiga vinsterna med solkräm har påvisats av forskare, medan resten av mina råd inte står på stadigare grund än mina egna snåriga
erfarenheter. Jag ska dig mina råd nu:

Njut av styrkan och skönheten att vara ung. Nej förresten, du kommer ändå inte att förstå ungdomens styrka och skönhet förrän den avtar. Men tro mig, om tjugo år kommer du att titta på bilder av dig själv och
minnas, på ett sätt du inte kan föreställa dig idag, möjligheter som låg framför dig och hur fantastisk du egentligen såg ut. Du är inte lika tjock som du tror.

Oroa dig inte för framtiden, eller oroa dig. Men kom ihåg att oro är ungefär lika effektivt som att lösa en räkneekvation med att tugga tuggummi. De verkliga bekymren i livet kommer troligen vara sådana du aldrig ens brytt din oroliga hjärna med, såna som slår ner som en blixt klockan fyra en seg tisdag.

Gör en sak varje sak som skrämmer dig. Sjung. Var inte vårdslös med andra människors känslor. Tolerera inte nån som är vårdslös med dina. Använd tandtråd. Slösa inte tid på avundsjuka. Ibland
ligger du före, ibland efter. Loppet är långt och egentligen tävlar du bara med dig själv.
Kom ihåg komplimanger du får, glöm förolämpningar. Om du lyckas, tala om för mig hur du bar dig åt.
Behåll gamla kärleksbrev, släng gamla kontobesked. Stretcha! Känn ingen skuld om du inte vet vad du ska göra med ditt liv. De intressantaste människor jag känner visste inte när de var 22 vad de skulle
göra resten av livet. Några av de intressantaste 40-åringar jag känner vet
det fortfarande inte. Få i dig mycket kalk. Var snäll mot dina knän. Du kommer att sakna dom när dom
är sönder.

Kanske blir du gift, kanske inte
Kanske får du barn, kanske inte
Kanske skiljer du dig när
du är 40, kanske dansar du fågeldansen när du
fyller 75
Vad du än gör, håll inte på och beröm dig själv för mycket, men var inte
heller för kritisk.
Hälften av dina val är tillfälligheter. Alla andras också.

Njut av din kropp. Använd den på alla sätt du kan. Var inte rädd för den, eller vad andra tycker om den. Den är det mest fantastiska du någonsin kommer att äga. Dansa. även om du bara kan göra det i vardagsrummet. Läs instruktionerna, även om du inte följer dom. Läs inga skönhetstidningar. De kommer bara få dig att känna dig ful.

Lär känna dina föräldrar. Du vet aldrig när de är borta för alltid. Var snäll mot dina syskon. Dom är den bästa länken till det förflutna och troligen dom du kan lita på mest i framtiden. Lär dig att vänner kommer och går men kom ihåg att hålla fast vid dom bästa. Arbeta hårt på att minska avstånden både geogarfiskt och i huvudet, för ju äldre du blir, desto mer behöver du dem som kände dig när du var ung. Bo nån gång i en storstad, men flytta innan du blir hård. Bo nån gång vid havet, men flytta innan du blir för mjuk. Res!
Acceptera vissa ofrånkomliga sanningar: priser kommer att gå upp. Politiker kommer att luras. Även du kommer att bli gammal. Och då kommer du att fantisera om att när du var ung, då var priserna
rimliga, politikerna storsinta och barn respekterade de äldre.
Respektera de äldre. Räkna inte med att någon annan ska försörja dig. Kanske kommer du att ha
sparpengar, kanske gifter du dig rikt, men du vet aldrig när det ena eller
andra tar slut.
Greja inte för mycket med ditt hår, för då kommer du att se ut som 85 vid
40.
Var noga vems råd du följer, men ha tålamod med vem som ger dom.
Goda råd är ett slags nostalgi. Att dela ut dom är som att gräva fram det
gamla ur sophinken, torka av det, måla över de dåliga sidorna och
återanvända det för mer än det är värt.
Men tro mig vad det gäller solkrämen...