FASHION JUNGLE

Efter drygt tre år i arbetslivet har jag lärt mig ett och annat. Jag trodde aldrig, i min vildaste fantasi, att jag skulle lära mig så mycket på ynka 3 år.

Jag har lärt mig hur tufft det är ute på arbetsmarknaden men också hur mycket man kan utvecklas om man bara vill. Allt handlar egentligen om vilja. Och att vara riktigt envis. Många gånger vill jag göra något ännu mer om folk i min omgivning säger ”det där kan du inte du göra” eller ”du får aldrig ett sådant bra jobb”.

När det kommer till ledarskap har jag lärt mig att en av de främsta framgångsfaktorerna på ett företag är ledarskapet. Chefen måste agera på ett sätt som motiverar medarbetarna. Detta går inte att komma ifrån.

Av respekt och moral till mina tidigare arbetsgivare kommer jag inte att name-dropa några företag här. Jag skriver bara av erfarenhet.

Personligen har jag inte mer chefserfarenhet än att jag fick hoppa in som kassachef på mitt första jobb. Men man lär sig mer än vad man tror genom att bara observera ens chefer som medarbetare.

En annan sak jag lärt mig och som jag ofta saknat på mina arbetsplatser är tydligt ledarskap. Förtroendeingivande chefer med järnhand som ger tydliga signaler.

Ett par punkter som jag anser vara viktiga som chef:

*Att våga ta obekväma beslut, i rätt tid. Det är inte rättvist att låta medarbetarna vänta på väsentliga och rent utav livsavgörande besked. Ibland måste man låta dom vänta, självklart, men då är det viktigt att man säger ”du får besked om senast en vecka”. Och sedan håller man som chef det. Annars försvinner ens förtroende som chef ganska snabbt. Utan förtroende = oengagerade medarbetare = dålig organisation.

*Inte lova för mycket. Vara ärlig. Köra med ”raka puckar”. Tro det eller ej; men de flesta uppskattar ärlighet. Även om verkligheten ibland gör ont, så är det faktiskt så att ärlighet varar längst.

*Inte döma. Som chef måste man verkligen vara diplomatisk. Man måste se saker ur fler synvinklar. Att uppmärksamma och observera, men absolut inte döma.

*Think outside the box. Snälla chefer där ute, om ni känner att era medarbetare börjar tappa motivationen. Gör något annorlunda. Sätt på en bra film istället för att jobba första timmarna av dagen. Eller bjud ut dina anställda på middag. Bara fantasin sätter gränser!

*Och sist, men absolut inte minst: att förstå och lyssna på sina anställda. Detta är kanske rent utav den viktigaste punkten. Med lyssna menar jag att man aldrig förnedrar eller på något sätt pratar bort en åsikt som någon medarbetare har. Alla har rätt till sin åsikt. Man måste ta alla åsikter på största allvar.

Man ska som chef lyssna på sina anställda även om ens personliga åsikt kanske är att personen i fråga snackar goja. Som chef kanske man inte ser samma problem som medarbetarna ser. Men om en medarbetare väljer att öppna sig, berätta hur den känner och tycker, så ska detta uppskattas. Detta ska tas emot av öppna armar och bemötas på ett diplomatiskt sätt. (Som sagt, alla kan inte ha samma åsikt men man kan i alla fall, som chef, låtsas som att man lyssnar och förstår).

Jag må vara naiv men jag tror stenhårt på detta.

Efter mina erfarenheter i livet, inte bara ute i arbetslivet, så är jag övertygad om att jag har en förmåga att läsa människor och kunna ta till mig olika slags människor.

Jag ser mig själv som chef i framtiden. Antingen över mig själv i ett eget företag, eller som jag helst ser det; chef över ett par medarbetare. Jag är helt övertygad om att jag en vacker dag kommer att vara chef.