FASHION JUNGLE

Några av er har efterfrågat ett smakprov på mina dikter. Och er önskan är ju min lag; here you go! Denna dikt skrev jag för 4(!) år sedan. Tiden går minst sagt fort...

Längtans hårda rep

Binder samman mina händer

I en bön om dig

 

Längtans hårda stenar

Skär i mina fötter

Där jag springer längs vattnet

 

Jag springer mot ett mål

Som jag tvivlar på ens existerar

 

Horisonten höll fast i solen

Eftermiddagen allt föll

 

Den tidiga våren var på igång

Och det regnade spillror

Skoningslösa gnistor

Över vår kärlek

 

Liljevit ånga

Tränger ut ur min mun

Där jag springer

 

Längtans vassa strån

Skär genom hela mitt inre

Där jag springer

 

Rädda mig!

 

Håll mig i din famn

Som ett nyfött barn

Låt mig vila

Och finna frid igen

 

Låt mig få röra dig

Om så en skärva evighet...

Lite deppigt att mina pilotisar är spårlöst försvunna; men what to do! Har x antal solglasögon hemma och glömde ta med ett par på resan, vilket slutade med att jag köpte ett par på Arlanda. Som kom att bli mina nya älsklingar. MEN. Nu är dessa glasögon spårlöst försvunna. BUHU. Aja, livet hade kunnat vara värre!

Det kändes underbart att få visa min kärlek mitt paradis på jorden. För er som inte visste det så har jag varit bosatt i Kenya under ett års tid. Jag läste mitt sista år av gymnasiet på en svenska internatskola där nere. Att flytta dit var en av de bästa sakerna jag gjort i hela mitt liv!
Det gav så mycket perspektiv på hela min tillvaro och jag växte otroligt mycket som människa. Jag fick se och uppleva saker jag bara kunnat drömma om tidigare.

Jag läste samhällsvetenskapliga linjen med internationell inriktning vilket betyder att jag deltagit i ett FN rollspel i Nairobi samt att jag fick praktisera som en ämne i skolan. Jag valde att jobba på ett center för kvinnor som lever med HIV/AIDS. Att få leva så nära inpå dem och se vad dessa kvinnor går igenom var mäktigt. Aldrig hade jag trott att det skulle finnas så mycket livsglädje, när man lever så nära döden.

Men nog om Kenya och mitt forna liv för denna gång. Nu ska jag ägna mig åt nuet.

Har varit på semester i mitt älskade Kenya. Med min prins. Jag visade honom mitt paradis på jorden. Bilder kommer. Det riktigt kliar i fingrarna att ladda upp bilderna och börja redigera!

Annars då? Jora. Jag är med i en fototävling som heter Mitt i. Hoppas innerligt på att vinna. (Såklart. Annars finns ju ingen anledning att ställa upp i en tävling)

Har även röstat idag. Min röst la jag på Folkpartiet (är medlem i luf, liberala ungdomsförbundet). Men mer om det någon annan gång.

Har flätat hela mitt hår i små små små flätor. Känns väldigt ovant och jag funderar just nu om denna dresscode (eller ska man säga frisyr-code) platsar på mitt jobb. Den som lever får se! (Imorgon med andra ord).

Finns så mycket fint att skriva. Som att jag simmat med vilda delfiner och varit på kärlekssemester som rubbat min tillvaro.

Men det är allt för denna gång. Nu ska jag äta tacos!

En mycket god vän till mig hade fått i uppdrag att läsa upp en dikt och hon vände sig till mig eftersom hon vet att jag gillar att skriva dikter.

Eller.. En gång i tiden gillade jag i alla fall att skriva dikter.  

Hon bad om att få låna en av alla mina dikter jag skrivit och att få läsa upp en av alla dessa för hennes publik.

Jag skickade hela min diktsamling till henne och sa åt henne att välja vilken hon vill.

Efter hennes framträdande bad hennes publik att hon skulle framföra en sak: 

"Min publik bad mig hälsa att du inte får sluta skriva"


Och här sitter jag. Snart 3 år sedan jag skrev min diktsamling. Jag har inte skrivit mycket sedan dess. Dessa ord värmer dock otroligt mycket i hjärtat och jag känner hur inspirationen flödar och hur motivationen letar sig ut i kroppens alla vener.