Jag blir så inspirerad av våren och alla texter om kärlek att jag tänkte säga mitt om Kärlek.

Kärlek finns.
Garanterat.

Jag har upplevt den.
1 gång.
2 gånger.
3 gånger...
Kanske tom fler gånger.

Men evig kärlek då? Finns den?

Jag har upplevt hur stickande ONT det kan göra i hjärtat när ens hjärta blir krossat.
Jag har upplevt hur härligt det kan kännas i exakt hela kroppen när man är kär. Hur pirrigt det kan kännas i magen och hur man bara tycks kunna tänka på en enda person i hela världen.

Jag minns speciellt en vårdag för ganska exakt ett år sedan. Jag bodde för tillfället hos en tjejkompis i London. Försökte hitta glädjen i att leva.
Strosade runt på Londons gator medan vårsolen värmde min kropp.
Och sakta,
Sakta. Tinade upp mitt hjärta.
Som var så kallt och trasigt.
Filosoferade mycket.
Även om vårsolen värmde så tvivlade jag.
Mer än någonsin.
Jag som varit så kär.
Hade fått mitt hjärta krossat.
Och nu var jag helt förstörd.
Vågade inte tro. Inte hoppas.

Jag minns hur min vän, liksom ruskade om mig och sa "Jessica, du kommer att hitta kärleken. Jag vet det. Jag är bombsäker".

Och det var precis vad jag behövde höra.
Jag suckade dock till svar.
Var skeptisk.
Tänkte bittert att hon har fel.
Ville inte tro min fina vän som förtvivlat lovade att Kärleken med stort K skulle dyka upp. Min vän kunde inte säga när. Men hon visste att den skulle dyka upp.

Och dyka upp gjorde den... 1 vecka efter att jag kom hem från London kom jag i kontakt med min nuvarande kille (fästman tom!).
Han fick mitt hjärta att sjunga.
Fjärilar väcktes till liv i hela min kropp.
Jag började hoppas.

Tidigare i mitt liv hade jag alltid spekulerat.
Undrat.
Hur vet man att det är ens stora kärlek? Hur VET man?
Och min kloka vän som bodde i London sa alltid till mig; "Det vet man bara".

Och hon hade rätt.
Jag vet det.
Jag vet det av hela mitt hjärta.
Jag känner det i kroppens alla vener.
Att han är The One.


Cuz if you liked it then you should have put a ring on it

Har inte fotat några av mina fina presenter ännu (det känns liksom inte viktigt när den största presenten vad att mina nära&kära närvarade på min dag) men denna kan ni få se... Det var det enda jag önskade mig av manvän. Hihi. Och den önskan slog in!





1 år tillsammans

Idag firar jag och min älskade sambo, manvän, pojkvän, fästman(!) och kille; 1 år tillsammans. För exakt ett år sedan bestämde vi oss för att det var vi. Att han och jag var tillsammans. Då hade jag ingen aning om att vi 1 år senare skulle ha köpt en lägenhet tillsammans och vara förlovade...

Men det är det fina med livet. Man vet aldrig vad som står bakom nästa hörn. I mitt fall var det kärleken. Den största jag någonsin upplevt. Den typ av kärlek som gör en alldeles knäsvag och ger en fjärilar i magen. Den kärlek som bubblar av lycka i kroppen och som bara blir starkare med tiden.

Och vet ni vad det bästa av allt är? Att jag fortfarande är lika kär... Tom mer. Jag blir bara mer och mer kär för varje dag som går, i denna man.

















Tack för ett underbar år älskling!


Den stora kärleken



Häromdagen slog det mig. Det slog ner som en blixt. Oväntat och kraftfullt. Känslorna vällde över i hela kroppen och fyllde mig med lycka. Och förvåning. Jag borde insett detta mycket tidigare, men det är sällan man hinner stanna upp och just; tänka efter. Som en uppenbarelse kom jag på "jag har aldrig älskat någon på det sätt jag älskar, C".

Visst har jag älskat förr. Visst har jag varit kär tidigare och haft fjärilar i magen. Men aldrig tidigare har jag känt såhär starkt. Någon sa en gång till mig "man känner när det är rätt", och jag har alltid undrat hur dessa människor kan säga så... Hur kan man veta det? När är det rätt? Hur ska man veta om det är en alldaglig förälskelse eller om han är Mr. right?  

Men nu vet jag. Man känner när det är rätt. Man känner det i hela kroppen. Klart och tydligt.
Jag har visserligen inbillat mig att det är "rätt" tidigare. Men det har alltid slutat i brustna hjärtan och tårar. Detta har självklart fört med sig att jag många gånger kan skrämmas över tanken på att få mitt hjärta krossat igen. Den där ilande känslan i hjärtat och hugget i magen när ens hjärta går förlorat. Den känslan vill jag aldrig, någonsin, uppleva igen.

Därför njuter jag vidare över hur rätt allting känns. Hur glad jag blir av att få somna bredvid den människa jag älskar mest, och dessutom få äran att vakna bredvid honom. Jag njuter vidare medan han smeker min kind och när han ser på mig med sina djupa, blåa ögon. De där ögonen som ser igenom mig som ingen annan kan.
Jag tänker även passa på att njuta av mina känslor till Honom. Hur starka dem är och hur äkta de är.

Jag har i hela livet drömt om den stora kärleken. Och nu har jag hittar honom!


Det där med att vara en tänkare

Jag tänker väldigt mycket. Jag tänkte skriva att jag tänker alldeles för mycket. Men då får meningen genast en negativ klang. Och det vill jag inte att den ska ha. Om jag får bestämma är en tänkare något positivt. Detta betyder att man vågar stanna till, vända sig om, se sig omkring. Spekulera. Filosofera. Man är inte rädd för att göra misstag. Man är inte rädd för att trevandes leta runt bland alla tankar i huvudet.
Majoriteten av alla människor är rädda att måla in sig själva i ett hörn. De är rädda för var tankarna kan ta dom. Så därför låter dom bli. Dessa människor tänker aldrig efter. Jag ska aldrig säga aldrig; men jag hoppas innerligt att jag aldrig blir en av dom.

Eftersom att jag tänker mycket har detta även bidragit till att jag kommit fram till en massa saker. Det blir en hel del filosofi om livet. Senast för 5 minuter sedan när den bitande kylan kändes om värst tänkte jag på jordens undergång. (Tro det eller ej). Jag tänkte på vad naturen spelar oss ett spratt med att skifta klimat som andra byter underkläder. Nuförtiden tänker jag mycket på jordens undergång. Jag har en obehaglig känsla som säger att det kommer ske ganska snart.
När jag tänker dessa tankar leder det alltid till att jag tänker på mina nära och kära. Som jag älskar så högt. Jag tittar en extra gång på Han med stort H som får mitt hjärta att skutta. Jag kramar min vän en extra gång och jag ringer min familj. Jag tänker att livet är för kort för att bråka. Jag tänker på att det finaste vi har är kärleken. Kärleken till våra nära och kära.

Den är det absolut största vi har. Och den ska vi ta tillvara på. För livet är för kort och framförallt; för skört, för att inte leva i nuet och älska av hela hjärtat.

Ab imo pectore - Av hela mitt hjärta. Detta kommer alltid, oavsett vad, att vara min livssyn.




Dag 08 – Ett ögonblick



Eftersom att jag är inne i en stor kärleksbubbla just nu som ingen verkar kunna slå hål på så måste jag säga att det första jag tänker på när jag hör "ett ögonblick" är - när jag och min älskade förlovade oss. Min fästman. Bara ordet fästman gör mig så lycklig! Och tänk att jag är Hans fästmö nu...

Vi förlovade oss den 1a december (något som han planerat ganska länge men som jag inte hade den blekaste aning om). Men exakt hur det gick till väljer jag att behålla för mig själv. Det är verkligen något fint mellan två människor och ingenting som går att förklara eller sätta ord på. Inte för allmän beskådning iaf.

Hursom; de första dagarna kallade vi varandra fästö och fästman mest hela tiden. Bara för att vi kunde och för att det var så magiskt underbart att kalla varandra det.

Det var garanterat ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma. Dagen jag och min fästman förlovade oss. Aldrig någonsin.


VI ÄR FÖRLOVADE!

Mycket har hänt sedan sist jag var inne här och skrev en rad. Men det garanterat bästa: jag är förlovad! Men min fina drömprins. Det kan inte bli bättre....







Dag 05 – Vad är kärlek?

Någon sa en gång för länge sedan till mig "kärlek är en biologisk illusion. kärlek är inte något äkta."  

Kärlek är det största som finns. Och kärleken är så äkta den bara kan bli. Om det är något här i världen som är äkta, så är det garanterat kärleken. Enligt mig är kärlek grunden till Allt i världen. Det finns olika typer av kärlek, men den är i slutändan densamma; evig och förtrollande. Och mer än så behöver jag egentligen inte skriva. Kärlek är det största som finns!!!!!!! Jag låtar dessa bilder tala för sig själva:
























Apropå balsam för själen...



... När du håller dina armar runt mig och håller lite extra hårt, drar mig till dig och säger "det är du och jag för alltid, okej?". Då smälter jag inombords och känner hur fjärilar letar sig ut i kroppens alla vener. När du läser mig och mina tankar med bara en blick och när du ser på mig som om jag vore den enda. När du ringer mig bara för att säga att du älskar mig och när du säger att jag och du är början på något nytt. När du blandar saft till mig, precis som jag vill ha den (med sugrör och massa is). När du pratar, när du stöttar, när du pussar, när du Alltid finns där. Du sätter hela min tillvaro i obalans genom dina fina kärlek som strömmar ur dig och in i mig. Aldrig har jag känt som jag känner med dig min fina riddare.

Du har visat mig vad riktig kärlek innebär. Och vet du vad det bästa är? Detta är bara början..


Det är verkligen vardagslyx att få dela sitt liv med någon man älskar...




Ett bultande hjärta

Mitt hjärta slår en extra gång när jag kollar på en bild på Honom och fjärilarna i min mage som jag trodde försvunnit vid det här laget väcks åter till liv för att ivrigt flyga omkring och sätta min kropp i oblans. Bubblande lycka far omkring i hela mitt inre. En sprudlande lycka som aldrig tycks ta slut, den fylls bara på mer och mer för var dag som går…





Såhär såg vi förövrigt ut i söndags när vi var på dop. Visst matchade vi varandra fint? ;)


Lyckan lyser igenom

Igår var jag och min kille på dop. Hans kusinbarn skulle döpas och därmed blev det en liten "roadtrip" på morgonkvisten. Såhär såg det ut i bilen... Jag älskar det faktum att lyckan riktigt lyser igenom på dessa kort när man tittar på dem såhär i efterhand. Vi är ganska fnissiga av oss, minst sagt.







Att försöka hålla sig för garv innebär att mina kinder ser ut som en hamsters. Hrmm.



Såhär söt var huvudpersonen...


Nyare inlägg