FASHION JUNGLE

Kollade på bilder som en god vän tagit på mig och henne i helgen. Ville nästan slå igen datorn när jag insåg hur mycket jag gått upp i vikt det senaste året. Tänkte för mig själv "jag ser ut som en köttbulle"... And let's face it: jag är långt ifrån det där smala benranglet med nyckelben som ser ut som dörrhantag, som jag var för några år sedan. Jag har ungefär gått upp 10 kilo på ett år.
Jag är verkligen inte fet. Men jag är mycket större än vad jag brukade vara. Det är jag väl medveten om.

För några veckor sedan pratades det om vikt i fikarummet och jag döljer inte att jag gått upp i vikt. Varpå en manlig kollega sa till mig "Jessica, du är så cool.. Som kan erkänna att du gått upp i vikt. Som kan prata om det. Vilken annan tjej skulle göra det?". Det värmde faktiskt att höra detta.
Vi tjejer borde inse att dagens ideal är sjukliga. Kolla in Marilyn Monroe, enligt mig är hon en av tidernas snyggaste kvinnor. Och inte tyckte väl någon att hon var fet, på hennes tid? Faktum är att min kropp nästan är identisk med hennes.

När jag var smal fick jag höra att jag var för smal. Nu får jag höra att jag gått upp i vikt. Mig kvittar det. Huvudsaken är, faktiskt, hur klyschigt det än må låta: att jag mår bra. Att jag tränar lagom, äter sunt och mår bra. Enda in i själen.

Fet, smal, lagom eller tjock. Du duger precis som du är. Precis som du är. Därför tänker jag inte låta mig själv tänka i banor om att jag är tjock som en köttbulle. Jag tänker stolt kolla på mig själv och inse att min kropp har förändrats. Och jag duger, precis som jag är.