FASHION JUNGLE

Kärlek finns.
Garanterat.

Jag har upplevt den.
1 gång.
2 gånger.
3 gånger...
Kanske tom fler gånger.

Men evig kärlek då? Finns den?

Jag har upplevt hur stickande ONT det kan göra i hjärtat när ens hjärta blir krossat.
Jag har upplevt hur härligt det kan kännas i exakt hela kroppen när man är kär. Hur pirrigt det kan kännas i magen och hur man bara tycks kunna tänka på en enda person i hela världen.

Jag minns speciellt en vårdag för ganska exakt ett år sedan. Jag bodde för tillfället hos en tjejkompis i London. Försökte hitta glädjen i att leva.
Strosade runt på Londons gator medan vårsolen värmde min kropp.
Och sakta,
Sakta. Tinade upp mitt hjärta.
Som var så kallt och trasigt.
Filosoferade mycket.
Även om vårsolen värmde så tvivlade jag.
Mer än någonsin.
Jag som varit så kär.
Hade fått mitt hjärta krossat.
Och nu var jag helt förstörd.
Vågade inte tro. Inte hoppas.

Jag minns hur min vän, liksom ruskade om mig och sa "Jessica, du kommer att hitta kärleken. Jag vet det. Jag är bombsäker".

Och det var precis vad jag behövde höra.
Jag suckade dock till svar.
Var skeptisk.
Tänkte bittert att hon har fel.
Ville inte tro min fina vän som förtvivlat lovade att Kärleken med stort K skulle dyka upp. Min vän kunde inte säga när. Men hon visste att den skulle dyka upp.

Och dyka upp gjorde den... 1 vecka efter att jag kom hem från London kom jag i kontakt med min nuvarande kille (fästman tom!).
Han fick mitt hjärta att sjunga.
Fjärilar väcktes till liv i hela min kropp.
Jag började hoppas.

Tidigare i mitt liv hade jag alltid spekulerat.
Undrat.
Hur vet man att det är ens stora kärlek? Hur VET man?
Och min kloka vän som bodde i London sa alltid till mig; "Det vet man bara".

Och hon hade rätt.
Jag vet det.
Jag vet det av hela mitt hjärta.
Jag känner det i kroppens alla vener.
Att han är The One.