Det där med att alltid ha så höga krav
Först ut på listan: om mig. 
Alltid sätta ribban lite högre än alla andra. Att tävla inom det mesta (tro mig; jag kan hitta på tävlingar i mitt huvud när jag går på stan). Gå upp tidigare på morgonen för att hinna göra klart allt som "måste" hinnas klart innan dagen börjar. Att klaga och påpeka till människor i ens omgivning hur saker och ting ska göras (blir mest min kära manvän som drabbas).
Det handlar om krav. Om krav som nästan kan strypa en. Det handlar om att sätta alldeles för höga krav.
Jag är en person som nästan alltid har höga krav på mig själv. Jag vill alltid prestera bra och alltid känna att jag är nöjd. Och när är jag nöjd? När saker och ting är perfekt, samt gärna "over the top".
Sällan påverkas människor i min omgivning. Det är mest jag själv som sätter upp krav och förväntningar på mig själv.
Men vad händer när man kör fast? När kraven inte längre känns givande utan mest som en börda. När man verkligen försöker att ge allt, men ingenting når fram. Allt blir pannkaka.
Vad gör man då? Jo, man hittar nya strategier. Man hittar nya vägar och nya sätt att ta sig runt problemet.
Egentligen besitter jag alla svar. Bara jag får sätta mig ner och tänka lite.
Men ibland kör man verkligen fast. Bokstavligt talat.
Jag brukar tänka såhär: man kan inte göra mer än sitt bästa. 
Annan kuriosa om mig;
Jag brukar kalla mig själv världsmedborgare av den enkla anledningen att jag varit bosatt i 3 olika världsdelar och att jag anser mig själv vara just världsmedborgare. Jag är född år 1989 och jag gillar saltlakrits. Samt oliver. När jag inte jobbar (vilket jag gör må-fre) dagdrömmer jag om allt mellan himmel och jord.
Musik ekar ofta mellan min väggar och i skrivandes stund lyssnar jag på Melissa Horn. Jag är fatalist och tror på kärlek.
Finns mycket att berätta om mig. Men detta är en bra början tycker jag :)